Antingen fortsätter vi springa i årstidernas känslohamsterhjul. Eller så lär vi oss det omöjliga; att dansa i regnet, skriver Evyn Redar.
Antingen fortsätter vi springa i årstidernas känslohamsterhjul. Eller så lär vi oss det omöjliga; att dansa i regnet, skriver Evyn Redar.

Vi har ett sätt att tänka på där vi tror att vinter och grått går hand i hand med alla hinder vi möter under årets gång. Och när väl sommaren kommer så blir allting okej igen. Men vem har egentligen någonsin välkomnat hösten med en känsla av att allt från våren nu är uppklarat och okej, undrar Evyn Redar.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Efter regn kommer alltid solsken. Sen kommer det lite till regn. Kanske en snabb snöstorm som går över till hagel. Gråa moln och tjock dimma. Men sen är solen tillbaka igen, fast denna gång tillsammans med väldigt kalla vindar. Vindar som kan göra det svårt att njuta av solen då det enda du egentligen får är ljuset. Värmen från solstrålarna känns knappt och därför räknas det inte. Precis så var min bilväg mellan Stockholm och Uppsala som jag åkte häromdagen. Det tog oss ungefär en timme att åka från punkt A till punkt B. Det var en smidig resa som kändes ganska kort. Inga stopp. Ändå lyckades vi under den här korta stunden köra förbi alla årstider två gånger om.

LÄS MER: Evyn Redar: Patriarkatet är inte ett förortsproblem – det är ett mansproblem

Det är som om våren leker tittut med oss, sa en av mina medresenärer.

Tittut. Kanske den mest konstiga lek som någonsin gjorts för barn. Man sitter framför en unge och täcker för ansiktet med händerna för att sen ta bort dem och säga tittut? Och så håller man på tills man själv tröttnar för ungen tröttnar ju verkligen aldrig. Jag undrar hur tankarna rullar i barnets huvud. Vad är det som egentligen är det roliga? Är det våra utseenden som barnet skrattar åt. Typ ”Haha kolla den här skumma jäveln”. Är det det otroligt irriterande tonläget vi har varje gång vi säger tittut? Eller är det kanske ett skratt av lättnad? Kan det vara så att varje gång vi sätter händerna framför ansiktet så skapas ändå en liten känsla av panik hos barnet. Det kanske bara räcker att täcka för sitt ansikte för att barnet ska tro att vi försvunnit från platsen och när vi sen då ploppar fram igen så blir barnet så otroligt lättad att det börjar skratta. Ganska dumt kan man tycka. Men hur dumt de än låter så är det ju precis så vi är när det kommer till övergången mellan vinter och sommar. Att vi fått för oss att vår är samma sak som varma dagar är för mig ett under. Varje år blir vi lika chockade över att det kommer snö i april. Men säg mig ett år då det inte snöat i april? Våren är liksom en bipolär årstid och så har det alltid vart. Ena dagen regn, andra dagen sol och ibland snö. Men sen kommer alltid sommaren till slut och det vet vi. Så varför blir vi lika panikslagna varje gång solen sätter händerna framför ansiktet?

LÄS MER: Evyn Redar: Vi måste få de unga att förstå hur viktiga de är

Kanske är det så att vi också alltid haft en bild av att solen är lösningen på alla våra problem. Vi har ett sätt att tänka på där vi tror att vinter och grått går hand i hand med alla hinder vi möter under årets gång. Och när väl sommaren kommer så blir allting okej igen. Men vem har egentligen någonsin välkomnat hösten med en känsla av att allt från våren nu är uppklarat och okej? Solen ger oss så klart energi att orka mer men vädret ändras i takt med exakt allt livet har att erbjuda oss. Efter regn kommer solsken. Men det betyder inte att det stannar för alltid. Antingen fortsätter vi springa i årstidernas känslohamsterhjul. Eller så lär vi oss det omöjliga; att dansa i regnet.

+ Kendrick Lamars nya platta. HERREGUD.

– Turkiets president Erdogan får alla mina minus

Evyn Redar

LÄS MER: Evyn Redar: Ingen mamma ska behöva begrava sitt barn

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Väder