LOTTA LINDMARK Sverige är världens mest jämställda land. Så står det på socialdemokraternas hemsida. På allvar. Det är inte det faktum att 80 procent av föräldraledigheten tas ut av mammor, att kvinnorna fortfarande tjänar 20 procent mindre än männen eller att Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister som upprör mig. Vad som gör mig rasande är att vi ständigt matas med myten om ett land där män och kvinnor har samma möjligheter. Jag trodde själv på den i åratal. Ända tills jag blev gravid. Jag som tidigare tyckt att allt var möjligt insåg plötsligt att min värld var oerhört begränsad. Den fasta anställning jag blivit lovad före graviditeten var plötsligt inte längre aktuell. Och det var ju ingen idé att söka nytt jobb. Den blivande pappans värld begränsades inte det minsta.

När sedan lyckan över att ha fått ett friskt och vackert barn lagt sig kom nästa paniksituation. De få tusenlappar jag fick i mammapeng försvann snabbt och jag hade inte ens råd med ett SL-kort. Vad gjorde pappan? Jobbade på som om inget hade hänt, med samma lön som tidigare. Så här ser det ut när vi får barn i Sverige, världens mest jämställda land. Landet där män och kvinnor har samma möjligheter och där ingen diskrimineras på grund av kön.

Att bara kvinnor kan bli gravida kan vi ju inte ändra på. Däremot kan vi styra vad som händer efter förlossningen. Föräldraledigheten är ett unikt tillfälle att vara hemma med sina barn, men det är också kvinnofällan nummer ett. Detta problem har en helt uppenbar och superenkel lösning. Kvotera föräldraledigheten och vips, så har vi ett jämställt samhälle.
Spinnoffeffekterna av en delad föräldraledighet är enorma. Ingen arbetsgivare kan föredra att anställa män och diskriminera kvinnor som är hemma med barn. Detta kommer att leda till att män och kvinnor blir lika attraktiva/oattraktiva på en arbetsplats. Detta leder i sin tur till lika löner mellan kvinnor och män. Och det vill väl alla ha? Eller?

Dessutom visar undersökningar att antalet skilsmässor är färre i de familjer där föräldrarna är hemma lika länge med barnen.
Ett scenario där alla är vinnare. Varför vågar då inte politikerna införa kvoterad föräldraledighet? Svaret är enkelt. Ren och skär feghet. Rädsla att förlora röster. För barnfamiljer vill bestämma själva, heter det. Och jag vet att 90 procent av alla mammor inget hellre vill än att snusa på och gosa med sina barn hela det första året. Kanske är det svårt att se vilka konsekvenser detta gosiga år får, inte bara för den enskilda mamman, utan för alla mammor. Ska vi rädda Sverige undan manssamhället finns ingen annan utväg än att dela på föräldraledigheten. Men först måste vi sluta tro på myten om det jämställda Sverige.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset