Med långfilmsdebuten ”Till det som är vackert” visade Lisa Langseth prov på skicklig personregi. I nya dramat ”Hotell” fortsätter hon och Alicia Vikander att plocka fram det bästa av varandra.

Triart
Snygg personregi utan pekpinnar

Filmens trasiga individer placeras i situationer där sociala koder och klasskillnader uppenbarar sig, men regissören Lisa Langseth skildrar utan moraliska pekpinnar.

RECENSION: En av senare års mest intressanta svenska långfilmsdebuter var Lisa Langseths ”Till det som är vackert” (2010), en film med en komplex relationsskildring där klass-, makt- och könsstrukturer effektivt blottlades. Redan då visade Langseth prov på skicklig personregi. Den 22-åriga, då filmdebuterande Alicia Vikander förärades en guldbagge för sitt skådespeleri, och Samuel Frölers rollfigur utplånade skärgårdsdoktorn för alltid i mitt huvud.

Med ”Hotell” blir det uppenbart att Langseths debut bara var ett smakprov på stor filmtalang. Inte en tillstymmelse till osäkerhet finns här, och än en gång lockar filmskaparen fram det bästa hos sina skådespelare. Handlingen kretsar kring den framgångsrika designern Erika (Vikander), som tillsammans med sin partner (Simon J. Berger) inväntar babylyckan. Men parets noggrant planerade kärnfamiljstillvaro slås plötsligt i bitar. Erika orkar inte hantera den nya situationen, och börjar delta i gruppterapi. I en stundens ingivelse bestämmer hon och några av de andra deltagarna sig för att ”ta sememester” från sina liv. De tar in på hotell och inleder en sorts improviserad självbehandling.

Filmens trasiga individer placeras i en rad situationer där sociala koder och klasskillnader uppenbarar sig, men Langseth skildrar det hela utan moraliska pekpinnar, står hela tiden på sina rollfigurers sida. Det gör att hon samtidigt kan blottlägga det absurda, stundvis väldigt roliga, som sker under deras iscensättningar och lek med identiteter.

Jag vet inte hur mycket ära Langseth bör få av Vikanders fantastiska prestation – Vikander gör den rätt osympatiska Erika till en människa man bryr sig om, vilket i sig är en bedrift – men de lyfter verkligen fram det bästa i varandra. Jag längtar efter att få se mer av den energin.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend