Det sägs att fotografiet bidrog till att få slut på Vietnamkriget. Men det går knappast att säga så om alla andra bilder som får oss kippa efter andan, skriver Metros reporter Sophie Tanha.
Det sägs att fotografiet bidrog till att få slut på Vietnamkriget. Men det går knappast att säga så om alla andra bilder som får oss kippa efter andan, skriver Metros reporter Sophie Tanha.

Vilka kroppar är det egentligen som media exponerar i de mest eländiga tillstånden?, skriver Metros reporter Sophie Tanha efter ett samtal med Kim Phuc, känd från bilden på napalmbombningarna i Vietnam 1972.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När Kim Phuc, mer känd som Napalmflickan, berättar för mig att hon äntligen slutat känna sig som ett offer så är det inte bara napalmbombningarna hon pratar om. Bilden på när hon som nioårig flicka springer från kemvapenattacken skulle komma att göra större skada på hennes liv än brännskadorna hon lider av än i dag.

Vi har nästan vant oss vid att se bilder av en viss typ av barn svälta, med pinnsmala lemmar och uppblåst mage.

Det sägs att fotografiet bidrog till att få slut på Vietnamkriget. Aldrig förr hade ett krig dokumenterats så väl. Privatpersoner som för första gången såg vad som hände gick ut på gatorna och krävde att politikerna satte stopp för fasorna. Men det går knappast att säga så om alla andra bilder som får oss kippa efter andan.

Resulterade bilden av Aylan Kurdis treåriga kropp på medelhavsstranden till säkra vägar från krig? Det berömda fotografiet av Kevin Carter, som visar hur en gam väntar på att ett skelettliknande barns långsamma död vann en Pulitzer för bästa foto år 1994. Hur många fler bilder på svältande barn har vi sett sedan dess?

Vi har nästan vant oss vid att se bilder av en viss typ av barn svälta, med pinnsmala lemmar och uppblåst mage. Men svensk-norska ettåringen Mohammed Skråmo i al Hol-lägret, som skildrades i DN, är blond och blåögd. Hans sex syskon talar för guds skull göteborgska! Inte kan väl sådana barn dö av hunger i ett flyktingläger?

LÄS MER: Kolumn: Småbarnsföräldrar borde tacka mig för mina oombedda tips

För vilka kroppar är det egentligen som exponeras i elände? Efter skolskjutningar i USA slipper vi se bilder på västerländska offer. Inte heller epidemin av opioder i väst motiverar medier till att kränka de allra hårdast drabbade fentanylmissbrukares integritet.

Vi journalister argumenterar ibland att en chockerande bild kan vara vad som behövs för att väcka engagemang, men hur många jemenitiska barn i svält måste fotograferas för att vi ska förstå? I slutändan tycks det bara leda till att vi blir avtrubbade vid synen av lidande människor. Ja, så länge de inte är vita, förstås.

Sophie Tanha

Sophie Tanha är reporter Metro och har pratat med Kim Phuc, flickan på bilden. Läs intervjun här: ”Napalmflickan: Jag är inget offer längre”

 

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset