Ingen kan kompensera för dödshot. Ingen kan kompensera för total hopplöshet, skriver Åse Wewel.
Ingen kan kompensera för dödshot. Ingen kan kompensera för total hopplöshet, skriver Åse Wewel.

Svenska skolan kan kompensera för bristande skolbakgrund. Men godtyckliga beslut, utvisningshot och misstänkliggörande gör skolans uppdrag omöjligt, skriver läraren Åse Wewel.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

”Jag har inte sovit i natt.”
”Jag hade ingenstans att sova i natt.”
”Jag tänker bara på min 18-årsdag, då är mitt liv slut.”
”Jag kan inte tänka, jag är så hungrig.”

Den svenska skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Skolan ska verka för att utjämna de skillnader som påverkar elevers möjligheter att lyckas i skolan. Forskning visar att kön, social bakgrund samt föräldrars utbildningsnivå har stor betydelse.

Uppdraget är svårt och skolinspektionens rapporter påvisar att svenska skolan misslyckas. Men varje lärare är medveten om uppdraget och de flesta tycker att det är rimligt och fokuserar därmed på att aktivera och utmana varje elev.

De senaste drygt 20 åren har skolans och därmed varje lärares ansvar för att verka kompensatoriskt ökat lavinartat. Skolan ska inte längre enbart arbeta för att utjämna skillnader mellan elever av olika kön, med olika social bakgrund och med föräldrars varierade utbildningsnivå. I dag måste skolan även kompensera för en situation som elever är försatta i – av statliga verk.

LÄS MER: Debatt: Stoppa häxjakten på ensamkommande flyktingbarn

Ensamkommande ungdomar från länder som befinner sig i krig har riskerat livet för att sätta sig i säkerhet. På farliga vägar har de tagit sig till Sverige. Viljan till en framtid har drivit dem. Hot, våld, fattigdom och misär har drivit dem. Nu är de här.

Svenska skolan kan kompensera för bristande skolbakgrund. Men statliga regler om var och hur dessa elever ska bo, godtyckliga beslut om möjligheter att stanna i Sverige, utvisningshot, misstänkliggöranden av historier om varför de flytt och behöver asyl samt avslag på avslag som försätter dem i förtvivlan gör skolans uppdrag omöjligt.

Missförstå mig inte, lärare gör vad de kan. De bryter undervisningen för samtal och stöd, de låter sina elever sova på soffan i klassrummet. De lånar hemkunskapssalen och bakar bolani med sina elever för att de ska få en smak av hemma. De tröstar, lugnar och försöker ingjuta hopp.
De räcker inte till. Ingen kan kompensera för dödshot. Ingen kan kompensera för total hopplöshet.

LÄS MER: Kinberg Batra: Löfven har svikit sitt löfte till vanligt folk som jobbar

Tänk om dessa lärare och elever fick fokusera på förmågeutveckling och kunskaper. Om det fanns möjlighet att få ta tillvara den glöd, kämparanda och kapacitet som ensamkommande ungdomar besitter och som tagit dem ända hit. Förstå vilka stordåd de skulle kunna uträtta tillsammans!

En svensk 18-åring har kostat samhället flera miljoner och det dröjer tills den 18-åringen är cirka 25 innan hen börjar bidra till samhället genom arbete och skatt. En afghansk tonåring, som anländer i 18-årsåldern kommer att kosta samhället långt mindre innan hen blir en tillgång för det svenska samhället. Om hen behandlas värdigt. Om hen får utbildning och förvissning om säkerhet.

Jag är lärare. Jag vill inte bli befriad från mitt uppdrag. Jag vill få förutsättningar att utföra det. Tillsammans med mina elever.

Åse Wewel

Om debattören

• Ålder: 45 år.
• Gör: Lärare och läromedelsförfattare.
• Ort: Botkyrka (Bor i Huddinge).

LÄS MER: Debatt: Tvinga inte barnen att klä av sig i omklädningsrummet

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset