För många är Jesper Rönndahl den välkända P3-profilen med de många tipsen, 
men också en allmänbildad silvermedaljör i ”På spåret”. Genom sitt uttrycksfulla minspel och förmågan att vara rolig i allt han säger har Jesper charmat både radiolyssnare, tv-tittare och sin favoritmålgrupp – studenterna.

Christian Gustavsson

Allt i ditt liv känns så förbannat kul. När är det sämst och tråkigast?
– När jag måste göra tråkiga saker, typ som att åka tillbaka för att hämta något jag glömt, då håller jag på att gå sönder av tråkighet. Jag har också instiftat tråkighetsembargot, om någon pratar om något tråkigt säger jag ­”tråkighetsembargo” och går.

Måste man vara smart för att vara rolig?
– Nej, det behöver man inte, eller det beror så klart på vem man vill vara rolig för. Men det är oftast hur lätt som helst att få folk, som säger att de gillar smart humor, att skratta åt ett rövskämt. 
 
Du är expert på vetenskapshumor. Hur kommer du ihåg allt du lär dig? 
– I mitt jobb måste jag lära mig massa olika saker, min dag kan till ­exempel bestå av att jag först ska läsa på om hjärnan, sen om kvantdatorer och till sist om rymden. Jag får ett hum om sakerna, men kommer inte ihåg detaljerna.
 
I vilket sammanhang känner du dig som mest obekväm?
– Jag blir sällan nervös, undantaget är när folk ber mig sjunga. Jag sjunger ju ändå men det låter inte bra. Jag gjorde en show med Josefin Johansson där vi sjöng en del. Det är bättre att sjunga med någon annan, men också sämre för hon kom av sig på grund av min sång.
Om du fick mynta ett nytt ordspråk, vilket skulle det vara?
– Jag gillar inte ordspråk, folk säger ett och så tror de att de har sagt ­någonting bra. Jag sitter på få fundamentala sanningar, men om jag skulle försöka mig på ett ordspråk skulle det kanske vara: ingen vet hur någonting fungerar egentligen men nu kör vi. Typ.
 
Varför väljer du studenter som målgrupp?
– De är roliga att skoja för, kanske mest för att de inte har stelnat i huvudet än. 
 
Vilken är den roligaste respektive ­allra sämsta studentstaden?
– Göteborg är alltid helt sanslöst härligt att vara i, där är studenterna väldigt på och kommer på alla grejer jag gör. I Östersund var det knapert med biljettförsäljningen, lokalen jag skulle uppträda i var inte stor men vi fick ändå fylla ut med två gymnasie­klasser. Men, det var en fantastisk ­publik och väldigt trevligt. 
 
Du jobbar ofta i par. Gillar du inte att vara själv?
– Jag är gärna själv för att det är mer lättjobbat, i ”Hej Framtiden” skötte jag allt själv och det är väldigt skönt. Det tråkiga är att jag inte har någon att gå ut och dricka öl med, så ensamturnéer blir lite som en hälsoresa.
 
I din show förutspår du framtiden, berätta om din syn på den. 
– I allmänhet är den positiv, det kommer hända många feta grejer men också bli lite knivigt här och där. Det finns de som säger att vi inte kommer behöva våra kroppar, och att vi redan 2030 kommer kunna tanka upp hela vårt medvetande i någon slags rymd. Då kan vi kasta kroppen! Sånt tycker jag är kul. 
 
Du har sagt att du aldrig har ångest. Förklara.
– Jag har inte ångest, men ibland kan jag ligga och grubbla eller gräma mig över något när jag ska somna, och bli på dåligt humör. Då har jag ett väldigt bra knep, tvinga dig själv att le ditt största leende så att du nästan ser psyko ut. Hjärnan är ju dum i huvudet så när du ler luras den att tro att du är glad.
 
När grät du senast?
– Det händer ofta att mina ögon tåras, men det är liksom inte så att det trillar ut en tår. När jag var liten grät jag till ”Dumbo”, alltså jag var helt förstörd efter att ha tittat på den. 
 
Du var redaktör för ”Grillad” i SVT. Hur skulle du grilla dig själv?
– Jag skulle säga att jag pratar konstigt och rada upp en massa exempel där jag har varit dum i huvudet. Typ som när jag för inte så länge sedan skulle äta ett äpple och en äppelbit ­trillade ner i handen. Jag skulle kasta in den biten i munnen, det slutade med att jag slog mig själv i huvudet med äpplet.
 
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset