Studenternas överdrivna firande påminner om människor man läser om i söndagsbilagorna, de som gillar att ha sex offentligt. För oss andra är de ju lite pinsamma, skriver Jonas Cramby.

När jag tänker på när jag först flyttade till Stockholm så minns jag hur chockad jag blev över hur ohöljt narcissistiskt studentfirandet var i storstaden.

Jag hade också precis gått ut gymnasiet och fick ett traditionellt lands­bygdsfirande: efter betygsutdelningen åkte vi ensamma hem i våra kusiners lövade ­raggar­bilar. Vi blev satta i finsoffan, fick en bit smörgåstårta och ett glas Herrljungacider och blev sedan gratulerade i hand av våra föräldrars vänner (som var de enda som var bjudna på festen). Så snabbt som möjligt smög vi oss sedan in på pojk/flickrummet, placerade de mellan åtta och tolv glasljuslyktor från Kosta Boda vi fått i studentpresent i garderoben (där de står än i dag) och lade oss och läste Kalle Anka-pocketar.

I storstäderna, däremot, verkade studenterna faktiskt inte bara ha kul på sin fester – de tvekade inte att visa upp det också. I stället för att hyra skummaskin och spruta Freixenet i en mörk källare så hade någon kommit på den briljanta/sinnessjuka idén att göra festen mobil. Men jag tror inte att det var den här sortens party som Hemingway drömde om i ”A moveable feast”: i stället var det som en
liten bit av Ibiza på ett lastbilsflak, dragen av en extraknäckande spannmålsbonde.
Studenterna var så lyckliga, så rusiga och i sådan extas över att vara de första i världshistorien att någonsin lyckas gå ut gymnasiet och de förväntade sig att alla människor de passerade, upptagna med sina ­vardags­bestyr, skulle dela denna ursinniga glädje.

Vilket de flesta, givetvis, inte gör.

Som bäst kanske vi klappar lite lamt och ropar grattis, som värst blir vi irriterade. Jag vill egentligen tillhöra den tidigare kategorin även om jag måste erkänna att jag tycker att det finns något pinsamt med hela grejen.

För mig påminner nämligen studenterna om de människor man ibland läser om i kvällstidningarnas söndagsbilagor som gillar att piffa upp samlivet genom att ha sex offentligt. Det kanske är kul för dem, men för oss andra är det ju faktiskt bara obehagligt att råka se en snubbe i cargoshorts och mobils­näcka spänna på sin fru stående mot en björk i Lill-Jansskogen.

Det finns något genant med en simmig blick som möter en helt klar och därför väljer jag att vända bort min, så fort ett studentflak passerar.

+ Glaskonst är sällan en lyckad present.

Däremot uppskattas champagne!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset