Att fira jul med dagens svenska barn är ofta en studie i galenskap. I alla fall när det kommer till mängden klappar. Samtidigt gnälls det från flera håll om att man inte har "råd att köpa fina julklappar till ungarna". SBAB frågade nyligen 1000 svenskar hur mycket pengar de lägger på just klappar. Svaret? I snitt 800 kronor per klapp. Det är 25 procent mer än i fjol. Samtidigt ser såväl inkassobolag som Kronofogden hur folks privatskulder skjuter i höjden efter varje årsskifte. 

När vi snackar om fattigdom i Sverige åsyftas så kallad "relativ fattigdom". Sverige har EU:s lägsta materiella barnfattigdom, enligt Eurostat. Men. Vi ska aldrig förringa de barn i vårt land som lever med vuxna som inte har möjlighet att låta dem äta vettig mat, skicka dem på skolutflykter eller köpa varma vinterskor. För de finns. Och det är just mot dem jag tycker det här gnället varje år vid den här tiden blir ett rejält hån.

De medelklassfamiljer jag firat jul med har nämligen tappat det kring vad som är en rimlig mängd julklappar. Alla MÅSTE köpa något, och är man många i släkten blir det väldigt många paket... Ungarna får ju stresspåslag av att bara ta in alla inslagna prylar. De sliter upp paketen som djur. De skriker uppspelt över någon Lego-grej, två minuter senare har de redan glömt den. Då har nämligen nästa klapp fått allt fokus. Sen slocknar de på golvet helt konsumtionsutmattade med lärdomen att mycket måste ha mer.

Håll i dig nu, men vad sägs om att ge avkomman EN klapp i år? En grej från hela familjen. Något de tjatat och drömt om. Eller skulle du känna dig som en snål och oälskad vuxen? I så fall bör du fundera kring varför.

Att komma tillbaka efter jullovet och jämföra surfplattor och märkeströjor tycks ha blivit en del av normen i skolan. Och så gnälls det om "alla barn som baara varit i Tidaholm och inte på resort i Thailand" över ledigheten. Som att de är stackars traumatiserade offer. Varför låter vuxna det här fortgå?? Ska vi inte lära våra ungar någonting om tacksamhet och perspektiv?!

Man kan ju börja med att ta med kidsen till ett svenskt härbärge, asylboende eller liknande och låta dem fatta. Fatta hur oerhört priviligierade de är, trots att mamma och pappa "bara" tjänar 19.000 i månaden innan skatt och "tvingats ta sms-lån för att ha råd med alla julklappar".

Jag och min man skulle kunna ge vår son det mesta han pekar på. Men varför skulle vi? Våra uppväxter kantades inte av överflöd, tvärtom. Och är helt övertygad om att det gjort oss till genuint bättre människor än vad motsatsen kunnat skapa. När man är vuxen och har egna pengar kan man ju göra hur fan man vill. Men att inte lära omyndiga snorungar att julen inte handlar om flest prylar under granen och mellandagsrea-psykos är ändå årets största björntjänst. Föreslår istället lite mer kärlek och stressfritt mys. Dessutom: utan kravbrev från Kronofogden efter årsskiftet.

+ Några kompisar brukar slå in prylar ungarna redan har och ge dem i julklapp. Hittills har de inte märkt någon skillnad...

- Utsatta människor i vår närhet behöver inte bara omtanke och hjälp runt jul. Även om det lindrar egna konsumtionshets-samvetet bäst just nu.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset