Svampkonsulent Helena Björnström i en bokskog.
Svampkonsulent Helena Björnström i en bokskog.

Många svenskar bär på en hemlighet. Om en plats i skogen med en alldeles egen sorts magi. Ett unikt svampställe som ingen annan känner till.

En man i 45-årsåldern smyger runt i närheten av en hästhage. Det är juni 2017 och trakten är någonstans runt Laholm i Hallands län.

Mannen spanar ner mot den närliggande bondgården och hästhagen. Han har en vit tröja på sig och svär lite för sig själv över det. Vitt gör det enklare att bli upptäckt. Nästa gång ska han ha en mörkare färg på sig.

Mannen heter Mattias Träff. Han är på svampjakt.

Det här svampstället började han besöka som barn för nästan 40 år sedan. I trakten runt Laholm finns det nämligen inte många ställen där man kan hitta stolt fjällskivling. En stor svamp, med en hatt som kan vara runt 30 centimeter i diameter, med mörka fjäll på ljus botten. Men på just den här platsen kan man hitta den då och då.

– För många är det en favoritsvamp. En drömsvamp, förklarar Mattias Träff.

Våra svampställen omgärdas ofta av lite extra mystik.

Mattias har tagit över det här svampstället från sina föräldrar. Även om han blev pressad skulle han aldrig röja det. Han vill inte att gårdsägarna i närheten ska veta om att de har en finfin matsvamp bara några meter från där deras hästar betar.

– Det är helhemligt. Det visar jag inte för någon.

LÄS MER: Jonas Cramby: Så tar du hand om svampen

För Mattias är den här platsen förknippad med förväntan. Ofta är han uppe i varv innan han kommer hit. Men ofta blir han också besviken.

– Man måste ha rätt tajming och komma när vädret passar. Vissa ställen kan man besöka tio gånger men man hittar ingen svamp om vädret är fel eller årstiden en aning ur led. Elfte gången kan platsen ha svämmat över. Det gäller att besöka platsen gång på gång, förklarar han.

För Mattias Träff började svampintresset redan när han var 7-8 år och gick en svampkurs tillsammans med sin mamma. Det vilande intresset togs först upp ordentligt för några år sedan när han började besöka Facebooksidor för svampintresserade. Sedan dess har intresset eskalerat.

I dag är Mattias Träff inte bara intresserad av matsvamp. Ibland går han på svampskådning, bara för att upptäcka olika arter. När han går ut med hunden i Laholm spanar han hela tiden. Fast även då gör han det diskret.

– Jag har ju inte med mig en svampkorg då. Då har jag kanske en papperskasse och försöker att inte se ut som att jag plockar svamp.

Mattias Träff med ett svampfynd modell större. Foto: Privat.

Mattias Träff har utarbetat strategier för att inte dra till sig uppmärksamhet till sina svampställen. Ibland stegrar han in bakom ett träd för att gömma sig om det kommer en bil på en liten skogsväg. Andra gånger låtsas han stå och kissa vid vägkanten för att inte svampstället ska bli röjt. Hittills har strategierna fungerat bra.

– De riktiga guldställena är det många som håller på, säger han.

Svampkonsulenten Helena Björnström, 28, känner igen sig i Mattias Träffs beskrivning av svenskarnas hemliga svampställen.

Ibland när hon får syn på en svampplockare vänder denne tvärt och går åt ett annat håll. Det för att villa bort andra svampplockare från en fyndplats.

Ett helt annat beteende tycker Helena Björnström sig möta när hon träffar på svampplockare med ursprung i andra länder.

– Jag brukar exempelvis träffa thailändskor som är jättesociala. De vill titta vad jag har i korgen och prata om svampen. Men en del mer inbitna svenskar vänder så fort de ser någon annan med en korg, säger Helena Björnström och skrattar.

LÄS MER: Så lär du din hund sniffa efter svamp 

Även Helena blev introducerad för svamp som liten, när hennes familj hyrde en sommarstuga på landet i mellersta Skåne.

– När jag sedan fick en svampbok så blev den som en bibel för mig, berättar hon.

Stenstopp/karljohansvamp, blodsopp och Helena Björnströms favoritsvamp kantkremla.

Sedan dess har hon hunnit bli svampkonsulent och håller i svampkurser i sydvästra Skåne och västra Dalarna/norra Värmland.

Ofta är det kantarellställen som människor håller hemliga, berättar Helena Björnström. Det kan handla om att man helt enkelt inte kan så många andra svampar. Då håller man extra hårt i de platser där svampen man känner till finns.

– Många får en känsla av att det är ”deras” svampar och ”deras” ställe.   

Svampplockningen kan jämföras med en slags skattjakt, menar Helena Björnström. Här blir den gula kantarellen lätt en extra laddad symbol, som ett skogens guld som glimmar.

– Och man vill gärna hålla sin lilla skatt för sig själv, säger hon.

Ibland hålls ett svampställe hemligt även för den närmaste familjen. Eftersom svampställena ofta går i arv får de en speciell laddning.

– Det allra finaste är egentligen om man kanske inte hinner vara ute så mycket längre och kan tipsa en nära vän om ett ställe. Delad glädje är dubbel glädje, säger Helena Björnström.

Själv har hon inte kvar några riktigt hemliga svampställen. Hon har delat med sig av dem på sina svampkurser.

– Men jag ser glädjen i folks ögon när de hittar sin egen svamp. Det är också guld värt.

Kantareller i en svampkorg.

Helena Björnström upplever att svampintresset ökar, en av anledningarna beskriver hon som något av en grön våg.

– Det går lite trend i att man ska veta vad man stoppar i sig och ta det som naturen ger. Många vill även försöka komma ut i skogen som rekreation. 

I ett samhälle där stressnivån är hög kan svampplockningen vara det som ger lugn och ny energi.  Exempelvis kan människor som drabbats av utmattningsdepression använda sig av svampplockning för återhämtning.

LÄS MER: Sandra Beijers kantarellfavoriter – sju goda recept 

Svenskarna har alltid haft en speciell relation till skogen. Men den är samtidigt ganska komplicerad, menar Helena Björnström. Alltfler lever i våra städer och kan ta skogen för given.

– När man åker till skogen åker man ofta till ett rekreationsområde eller ett naturreservat. Så tror man att det är så det ser ut i landet. Men tyvärr så är det mycket av den riktiga naturskogen som försvunnit, och därmed många fina svampställen också.

Skogsavverkning gör att svamparnas livsmiljöer  hotas, men det är det inte alltid man som svampplockare ser. I Sverige uppskattas det finnas runt 8 000 olika sorters svampar, grovt räknat. Ungefär 100 av dem klassas som matsvampar, och 786 av svamparna är rödlistade.

– Jag är mycket orolig för hur skogen mår, absolut, säger Helena Björnström.

Svampkonsulent Helena Björnström håller i en svampkurs.

Både Helena Björnström och Mattias Träff är aktiva i svampgrupper på Facebook. De är övertygade om att sociala medier hjälper många att utveckla sitt intresse. Man kan till exempel se när andra har börjat plocka, och på så sätt få koll på när säsongen dragit igång.

Under sommaren och hösten svämmar även sociala medier över av bilder på välfyllda svampkorgar, något som kan hjälpa till att sporra till mer plockning, tror Helena Björnström.

– Det kan vara lite extra status att få lägga upp en bild på sin svampskörd. Många vill ju gärna visa upp när de har gjort något bra.

Ett av Mattias Träffs andra guldställen är i en park. Han plockar ofta svamp i stan. Eftersom det inte är så många som vet hur de matsvamparna ser ut så får de oftast stå kvar.

Men han ångrar att han berättat lite väl mycket om sin park i en lokal Facebookgrupp för svampplockning.

– Någon gång har jag känt en klump i magen. Nu har jag sagt för mycket. Det beror på vem som får reda på det. Det kan bli känsligare om det är någon som bor i närheten. Om jag har otur är det kanske någon som länsar framför mig flera gånger i rad, säger han.

Letandet efter stolt fjällskivling den där junidagen på det hemliga svampstället slutade med ett fynd. En ensam svamp som egentligen var lite för gammal. Men Mattias Träff fick några fina bilder på den, och valde att ta hem den och torka den.

Det var trots allt det första besöket för säsongen. Snart ska han komma tillbaka igen. Den gången i mörkare kläder.

LÄS MER: Åtta svampskogar i Stockholm – så nära finns guldet 

Rätt utrustning och att inte glömma fika är bara några av tipsen till de som är nybörjare på svampplockning.

13 bästa tipsen för nybörjaren:

Svampkonsulenten Helena Björnströms delar med sig av några av sina bästa tips:

1. Använd en luftig korg

Om du använder en plastpåse blir det fuktigt och varmt och bildas bakterier. Då blir svampen lätt dålig.

2. Ha en svampkniv

Den har en kniv på ena sidan och en borste på andra sidan. Med hjälp av en svampkniv kan du grovrensa svampen redan i skogen. Ska du däremot ta hem en svamp för artbestämning behåller du hela svampen som den är.

3. Tappa inte bort dig

Ha koll på en stig eller en markerad led. Du kan även lyssna efter exempelvis en väg och se till att den är på samma sida hela tiden. Om du inte vill hålla på med GPS och kompass finns det bra appar på telefonen för att kontrollera position.

4. Lär dig några svampar i taget

Koncentrera dig på att lära dig 2-3 nya svampar per säsong så blir det inte för mycket. Lär dig dem ordentligt. Det är viktigt att du är hundra procent säker på vilka svampar du plockar.

5. Håll koll på svampmiljön nära dig

Vilka svampar som finns i olika delar av landet kan skifta stort. Kolla upp vilka som finns nära dig. Det behöver inte vara i skogsområden. Svamparna kan även finnas i andra miljöer i din närhet.

6. Lär dig vilka svampar du ska undvika

Som nybörjare är exempelvis en bra tumregel att undvika bruna svampar med bruna skivor och vita svampar med vita skivor. Några av våra absolut giftigaste arter ser ut så.

7. Lär dig scanna av skogsområden

Försök hitta till äldre skog där artrikedomen är större. Titta efter färg men även efter formen på svampen. Gå en liten bit, stanna upp då och då och titta några meter framför dig och omkring dig. Det gäller att träna upp ditt svampöga. Och stressa inte! Den som stressar i svampskogen gör sällan några fynd.

8. Gör svampletningen till en skattjakt för barnen

Om du har barn med dig brukar de tycka att det är en rolig skattjakt att leta svamp. Barn är heller inte så intresserade av om en svamp är ätlig eller inte. De är mer intresserade av att leta och hitta. På det sättet är det tacksamt.

9. Ta hjälp av en svampapp

– En jättetrevlig svampapp är Svampguiden som många använder, tipsar Helena.

Svampguiden

Används för: Sök efter och läs om hundratals olika svampar och se bilder på dem. Få information om vilka svampar matsvamparna kan förväxlas med. Sätt ut en markering så att du hittar tillbaka till ditt bästa svampställe.
Operativsystem: Android, IOS, Windows.
Framtagen av: Mykologen Michael Krikorev.
Pris: 30 kronor.

10. Ta hjälp av en svampbok

Välj en bra, uppdaterad svampbok som är skriven utifrån de svenska svamparna. En del svampböcker är även rena uppslagsböcker, vilka kan vara svårare att orientera sig i.

Helena Björnströms två tips:

Nya svampboken
Författare: Pelle Holmberg och Hans Marklund
Senaste upplagan: 2014

Våra 25 bästa matsvampar
Författare: Michael Krikorev
Senaste upplagan: 2014

11. Gå med i en svampgrupp på Facebook

Helena Björnström är själv administratör i en av de största Facebookgrupperna med inriktning på svamp, gruppen Svamp-klapp. I svampgrupper samlas alltifrån nybörjare till några av landets mest erfarna mykologer. De kan vara ett bra forum för att hitta personer med samma intresse, få reda på vilken typ av svampar som andra hittat i närheten och ställa frågor om de svampar som man har hittat.

12. Svampbroschyrer finns på många olika språk

För de som inte kan svenska finns broschyrer om de farligaste svenska giftsvamparna på 29 olika språk att ladda ner och skriva ut från Giftinformationscentralens hemsida.

13. Ta med fika!

Sist men inte minst – fikapausen är viktig.
– Det ska vara mysigt och härligt att gå i skogen. Sätt dig ner och reflektera litegrann över skogen och livet. Då kan det vara gott med en kopp kaffe eller te, säger Helena Björnström.

Elva vanliga matsvampar och hur du känner igen dem:

Kantarell

En gul kantarell.

Utseende: Har ett karakteristiskt utseende. Svampen är helt gul, är 5-10 centimeter hög och har oregelbundna åsar som sträcker sig långt ner mot foten.
Växer i: Barr- och lövskog över hela Sverige utom i Norrlands inland, vanligen mellan juli-oktober.
I matlagningen: Kallas ofta för ”skogens guld” och är av många en uppskattad matsvamp. Kantarellen är exempelvis god på smörgåsen, i en svampsås, paj eller i en soppa.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp och är en bra nybörjarsvamp.

Trattkantarell

Trattkantareller.

Utseende: Har en tunn, brun hatt som ibland är trattformad och en gul fot. Trattkantarellen har åsar som löper ner till den ihåliga foten.
Växer i: Mossig barrskog i hela landet. Kommer lite senare på hösten än kantarellen, främst i september-november.
I matlagningen: En god matsvamp. Passar precis som kantareller bland mycket annat på smörgåsen, i sås, paj eller soppa.
Kan förväxlas med: Bland de giftiga svamparna har den förväxlats med toppig giftspindling, inte för att de är jättelika men de växer ofta i samma miljö. Undvik som regel alla bruna svampar med bruna skivor så undviker du förväxling. 

Stensopp/Karljohan

Stensopp.

Utseende: Har ett karakteristiskt utseende med en brun välvd hatt och en vit till ljusbrun knubbig fot med ett ljust ådernät. 
Växer i: Barr- och lövskog över hela landet. Ibland finns det extra mycket av den, under så kallades ”karljohanår”.
I matlagningen: Svampen som fått sitt namn efter kung kung Karl XIV Johan är en av de populäraste matsvamparna med en mild, nötlik smak. Går bra att torka.
Kan förväxlas med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp. Kan dock lätt förväxlas med gallsoppen som har ett kraftigare och mörkare ådernät, ljusrosa rör och kan förstöra måltiden med sin bittra smak.

Sandsopp

Sandsopp.

Utseende: Känns oftast igen på att den har som ”fräknar” på sin guldbruna hatt. Foten är i samma färg och den har små, olivbruna, rundade rörmynningar. Köttet är gulvitaktigt och om man gör ett snitt i det syns ibland en blånad.
Växer i: I barrskog, ofta med tall.
I matlagningen: Blir absolut bäst efter torkning. En smakrik och mycket god svamp som passar i soppor och såser.
Förväxla inte med: Det finns bara en giftig sopp – djävulssopp som endast växer på Öland och Gotland och är mycket ovanlig. Däremot finns det ett par soppar som inte smakar gott.

Smörsopp

Smörsopp tillsammans med karljohansvamp.

Utseende: Har en brun, välvd hatt som är slemmig i fuktigt väderlag och ofta är i en gråbrun ton. Har en vit fot med ring och smörgula rör.

Växer i: Ofta längs skogsvägar och i tallskog. Plockas när det är torrt ute så att den inte blir så slemmig. Ta bara de små svamparna som har en fastare konsistens.
I matlagningen: Är mild i smaken och används ofta för att fylla ut maträtter som grytor, soppor och stuvningar tillsammans med smakrikare svampar. Ta bort hatthuden vid rensning.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp.

Stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling.

Utseende: En stor svamp som kan bli upp till 30 centimeter med en klotformad hatt som blir välvd när svampen blir äldre. Har en brunfjällig hatt mot en vit botten. Foten är ihålig och seg med brunvattrat mönster och uppsvälld bas. Svampen har även en ring som man kan lossa på och föra upp och ner som en ring på ett finger.
Växer i: Skogsbryn och på ljusa platser i löv- och barrskog och på betade ängar i södra och mellersta Sverige. Oftast mellan augusti till oktober.
I matlagningen: Är en populär och välsmakande svamp. Den stora hatten kan stekas för sig och är även god att stuva eller panera. Foten är ofta hård och seg och kan torkas och göra svamppulver av.
Förväxla inte med: Brun flugsvamp och panterflugsvamp som båda är giftiga. Dessa blir dock sällan lika stora och har en mörkare hatt. Minnesregel: Flugsvamparnas hatt har ljusa fjäll på mörk botten, stolt fjällskivling har mörka fjäll på ljus botten.

Fårticka

Fårticka.

Utseende: Har en vit eller ljust gråbrun hatt som ofta är uppsprucken i mitten. Undersidan är vit och svampen har ofta ett gulfläckigt rörlager ner på foten.
Växer i: Mossig barrskog. Vanlig i hela landet utom i de sydligaste och nordligaste delarna.
I matlagningen: Är mild i smaken och funkar bra i pyttipanna eller till svampfärs.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp.

Blek taggsvamp

Blek taggsvamp.

Utseende: Hatten är matt och vitabeige. Undersidan har sköra taggar som lätt trillar sönder.
Växer i: Vanlig i hela Sverige. Ofta i mossiga barr- och blandskogar.
I matlagningen: Passar i all sorts mat, att steka för sig själv i smör och även i stuvningar och soppor. Den är inte lämplig att torka men kan frysas ner.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp.

Svart trumpetsvamp

Svart trumpetsvamp.

Utseende: Är svart och trumpetformad. Undersidan är lite rynkig och grå till blågrå. Nedre delen av foten är svart och foten är ihålig.
Växer i: Gärna vid ek och hassel men även i örtrik barrskog i södra och mellersta Sverige i augusti till september. Kan vara svår att hitta bland fjolårslöven.
I matlagningen: Passar i all sorts matlagning och att torka. Skär gärna bort fotens nedre del som kan upplevas som lite träig.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp.

Tegelsopp

Tegelsopp.

Utseende: Har en välvd hatt som är orange eller rödbrun. Har en kraftig vit fot med svarta fjäll. Köttet är vitt och blånar kraftigt vid snitt.    
Växer i: Hela Sverige och trivs i närheten av björk.
I matlagningen: En strävsopp som är fast i konsistensen. Den måste tillagas ordentligt under minst 15-20 minuter eftersom den är ganska hårdsmält. Om man har den i en sås blir såsen gråfärgad.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig svamp, bara med närbesläktade strävsoppar som även de är matsvampar.

Citronslemskivling

Citronslemskivling.

Utseende: Har en välvd eller utbredd hatt och kan vara slemmig i fuktig väderlek och är gråbrun eller grålila i färgen. Har ljusgrå, nedåtlöpande skivor under hatten som täcks av en glasklar slemhinna som släpper med åldern. Foten är slemmig eller klibbig och vit med en bas som är citrongul och en slemmig ringzon.

Växer i: Den växer med gran och trivs i barrskog. Säsongen är främst i september och oktober.
I matlagningen: Passar bra som blandsvamp tillsammans med smakrikare svampar. Ta bort hatthuden innan tillagning.
Förväxla inte med: Är inte lätt att förväxla med någon giftig matsvamp.

Sex giftiga svampar som du ska undvika

Röd flugsvamp

Röd flugsvamp.

Utseende: Har en röd eller orange hatt, ofta med vita ”prickar”. Vit fot och är skivad under hatten.
Växer i: Löv- och barrskog över hela Sverige.
Symptom: Märks efter ½ eller 2 timmar. Yrsel, förvirring, oro, hallucinationer eller kramper. Man kan även må illa och kräkas.
Det ska du göra om du fått i dig den: Om du ätit mer än två sockerbitsstora bitar ska du ringa Giftinformation. Kan kräva behandling på sjukhus.
Vad händer i kroppen: Bland annat ämnena botensyra och muscimol påverkar nervsystemet.

Vit flugsvamp

Vit flugsvamp.

Utseende: En helvit svamp. Har en konisk eller klockformad hatt. Vit och skivad under hatten. Har ofta en ring på foten.
Växer i: Fuktig och mossiga barrskogar över hela landet utom i norra Norrland.
Symptom: Märks efter 8-24 timmar. Man blir sjuk och får vattentunna diarréer. Efter någon dag kan levern skadas.
Det ska du göra om du får i dig den: Om du ätit mer än en sockerbitsstor bit ska du åka till sjukhus för medicinsk kontroll. Kan vara livshotande.
Vad händer i kroppen: Giftet Amatoxin kan skada lever och tarmslemhinnan.

Lömsk flugsvamp

Utseende: Den har en hatt vars färg kan variera från grönaktig till helt vit eller ibland i grå eller ljusbruna nyanser. Den har vita skivor. Foten är grönflammig med en ring som ibland saknas. Nedre delen av foten är uppsvälld.
Växer i: Främst i ek- och bokskog i södra och mellersta Sverige. Har hittats på Gotland i ren tallskog.
Symptom: Märks efter 8-24 timmar. Man blir sjuk och får vattentunna diarréer. Efter någon dag kan levern skadas.
Det ska du gör om du får i dig den: Om du ätit mer än en sockerbitsstor bit ska du åka till sjukhus för medicinsk kontroll. Kan vara livshotande.
Vad händer i kroppen? Giftet amatoxin kan skada lever och tarmslemhinnan.

Toppig giftspindling

Toppig giftspindling.

Utseende: Hatten är rödbrun till gulbrun med bruna skivor. Hatten är ofta toppig. Kan förväxlas med trattkantareller. Som tumregel bör man inte plocka bruna svampar med bruna skivor.
Växer i: Främst i mossig granskog över hela landet. Kan även finnas i tall- och bokskog.
Symptom: Efter 3-7 dagar känner man ofta brännande törst, trötthet, huvudvärk och smärtor i buk, rygg och muskler. Först ökar urinproduktionen, för att sedan upphöra helt.
Det ska du göra om du får i dig den: Om du ätit mer än en sockerbitsstor bit ska du åka till sjukhus för medicinsk kontroll.
Vad händer i kroppen: Toppig giftspindling innehåller giftet orellanin som kan skada njurarna permanent.

Stenmurkla

Severine Meißner.

Utseende: Svampen är skrynklig och liknar litegrann en brun hjärna.
Växer: Från april fram till björken slagit ut. Den trivs bäst i barrskog, ofta längs skogsvägar vid rotvältor eller på hyggen.
Symptom: Stenmurklan betraktades tidigare som en delikatess men den är giftig. Symptomen kommer oftast efter 5-8 timmar. Man kan bli illamående, få ont i magen, kränkningar och diarré. Man kan även bli yr, matt och få dubbelseende.
Det ska du göra om du får i dig den: Om du ätit mer än 2-3 sockerbitsstora bitar ring Giftinformation för råd.
Vad händer i kroppen? Svampen innehåller ämnet gyromitrin som bryts ner till giftiga ämnen som kan orsaka funktionsstörningar i nervsystemet och skada lever, njurar och röda blodkroppar.

Gifthätting

GIfthätting.

Utseende: En liten brun skivling som ofta är klockformad eller välvd och växer enstaka eller i mindre grupper. Har en ljusbrun fot. Doftar svagt mjölaktig.
Växer i: Hela Norden och gärna på ved, i skogen och vid träflis längs motionsslingor.
Symptom: Märks efter 8-24 timmar. Man får vattentunna diarréer och kräkningar. Efter ytterligare någon dag påverkas levern.
Vad händer i kroppen? Giftet amatoxin kan skada lever och tarmslemhinnan.
Det ska du göra om du får i dig den: Om du ätit mer än en sockerbitstor bit ska du åka till sjukhus för medicinsk kontroll. Kan vara livshotande.
Vad händer i kroppen? Giftet amatoxin kan skada lever och tarmslemhinnan.

Källa: Giftinformationscentralen, svampguiden.com, Svampkonsulenternas riksförbund

Svamprecept

Karljohandrömmar är ett udda men gott exempel på vad man kan laga med hjälp av svamp.

Karljohandrömmar

Ett spännande och ovanligt svamprecept på drömmar med karljohansmak.

20-25 st
75 g smör
2 msk finkrossad torkad karljohan (eller annan valfri svamp)
1 1/4 dl socker
1/2 dl rapsolja
2 1/4 dl vetemjöl
1/2 tsk hjortronsalt

Gör såhär:

  1. Vispa smör och socker poröst. Tillsätt oljan under vispning. Rör ned svamp.
  2. Blanda mjölet med hjortronsaltet och blanda ned i smeten.
  3. Låt degen vila i kylskåp ca 30 minuter och sätt ugnen på 150 grader.
  4. Forma runda bollar och grädda på bakplåtspapper i ca 20 min.

Mums till en kopp te!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset