Det svenska landslag som startar fotbolls-VM i morgon är det överlägset bästa genom tiderna.
I alla fall rent estetiskt.
Från målvakt till anfallare, från vänsterback till höger mittfält och över hela avbytarbänken finns knappast en enda oattraktiv punkt.
Där finns blonda seglarsnyggingar som Christian Wilhelmsson och Marcus Allbäck.
Där finns den bredaxlade andremålvakten Rami Shabaan som under VM siktar på att smyga fram som de mogna kvinnornas favorit.
Där finns Niclas Alexandersson som närmar sig 40 men fortfarande skulle rankas som snyggast i nian på vilket landsortshögstadium som helst.
Där finns Anders Svenssons sorgsna ögon, Kalle Svenssons blöta hår, Markus Rosenbergs buspojksleende och då har jag inte ens gått in på uppenbara skönheter som Fredrik Ljungberg eller Olof Mellberg.
Att få ihop en så stilig VM-trupp är, precis som fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell brukar säga, en fantastisk bedrift av ett kallt land i norr med bara nio miljoner invånare.

Läget var länge det rakt motsatta. Under flera decennier kunde man skrämma barn med gruppfoton på svenska landslaget och alla spelare såg ut som om de kommit en bra bit in
i medelåldern fast de nyss fyllt 20.
Fotbollsmagasinet Offside hade ett foto på två svenska spelare från fotbolls-VM 1974 på omslaget för ett tag sen.
De stod i en trädgård i sina trånga, ljusgråa VM-kostymer, en av dem hade en cigg i handen. Det var omöjligt att gissa att de var fotbollsspelare, de såg mer ut som två aktiva länkare på sommaravslutning.
Bara drygt tre decennier senare kan Sverige alltså i princip ställa en förstaelva full av fotomodeller på plan för sin VM-premiär mot Trinidad och Tobago i morgon. Det är en utveckling som saknar motstycke i fotbollshistorien.

De vanligaste förklaringarna till framgångarna är hårt arbete och långsiktig planering, men antagligen är mycket också förbundskapten Lars Lagerbäcks förtjänst.
Eftersom han är så blygsam skulle han inte erkänna det själv, men det är sedan Lagerbäck tog över som de stora utseendemässiga framstegen har kommit.  Med små medel har han arbetat målmedvetet för att föra Sverige från fotbollens skuggsida till den absoluta världstoppen.
Han har rensat ut den kladdiga, militant avdelade mittbena (även kallad U 21-benan) som Anders Svensson länge försökte sprida i A-landslaget.
Han har stött Olof Mellbergs och Alexander Östlunds strävan att odla fotbollsvärldens tätaste backskägg.
Han har övertalat Fredrik Ljungberg att satsa på en frisyr som framhäver hans höga kindben och – kanske viktigast av allt – han har aldrig låtit Tomas Brolin komma i närheten av en landslagssamling.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset