Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. "Landet inuti" handlar om hur det är att vara queer på landsbygden. Föreställningen spelas inte i typiska teaterlokaler utan i rum där människor på orten samlas. Pressbild.
Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. "Landet inuti" handlar om hur det är att vara queer på landsbygden. Föreställningen spelas inte i typiska teaterlokaler utan i rum där människor på orten samlas. Pressbild.
Teater TT

Kan bygdegårdar och lantliv vara queer? Pjäsen "Landet inuti" utmanar berättelsen att alla homosexuella måste flytta till stan för att bli lyckliga.

18 år gammal visste regissören och Vaplan-bon Joakim Rindå vad han var tvungen att göra: flytta till stan. Bara där kunde han som homosexuell ha ett fritt liv. Eller? Just de föreställningarna utmanar han och skådespelarna i Riksteatern och Folkteatern Gävleborgs föreställning "Landet inuti".

Jag har funderat på det beslutet. Varför upplevde jag det som så självklart att jag skulle dra? Det finns en väldigt stark berättelse om staden som platsen för självförverkligande och framgång medan landsbygden porträtteras som trög och fördomsfull, säger Joakim Rindå, som aldrig provade att leva öppet som homosexuell i sin hemby.

Andras berättelser

Inför "Landet inuti" pratade teaterensemblen med hbtq-personer på ett tiotal orter över hela landet. Deras berättelser om hur det är att vara queer på landsbygden är bärande i föreställningen. Och erfarenheterna skiljer sig åt.

Människor "blir inte kvar" utan väljer att stanna. Alla generella bilder av hur det är i staden eller på landet är grova förenklingar eller rena felaktigheter, säger Joakim Rindå.

Att bo nära djur eller att ha ett intresse för motorfordon är skäl för vissa att stanna. Andra vill leva nära familj, vänner och på platsen där de har växt upp. Att ta del av berättelserna blev som ett sorgearbete för Joakim Rindå, ett återknytande till sin hemby. Vem skulle han ha varit om han stannade?

Jag var helt utan bilder som jag kunde spegla mig i hemma om att det går att leva som lycklig bög där. Då är det lätt att få för sig att det inte går. Men människor lever på alla möjliga sätt på alla möjliga platser.

Svårigheter

Självklart finns det också svårigheter för dem som stannar. Berättelserna i "Landet inuti" tar upp ensamhet, eller logistiska besvär med att träffa någon. Ibland blir det dråpligt: en person som surfade på dejtingsajten Cruiser insåg att den enda homosexuella personen online från hembyn satt bredvid, i samma datorrum.

Rädslan för våld fick vissa att flytta. En av de intervjuade fick däcken sönderskurna. Men nästa dag ringde ett kommunalråd upp och bad om ursäkt för att hen inte hade gjort mer för queerpersoner. Skulle det ha hänt i Stockholm, undrar Joakim Rindå. Eventuella problem är inte knutna till platsen, anser han.

Det var ganska nyligen som vi började prata om storstadsnormen, men vi behöver mötas och byta berättelser med varandra för att hitta ett språk.
Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. Landet inuti handlar om hur det är att vara queer på landsbygden. Föreställningen spelas inte i typiska teaterlokaler utan i rum där människor på orten samlas. Pressbild.
Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. "Landet inuti" handlar om hur det är att vara queer på landsbygden. Föreställningen spelas inte i typiska teaterlokaler utan i rum där människor på orten samlas. Pressbild.
Transpersoner och homosexuella i alla åldrar har bidragit med sina berättelser till föreställningen Landet inuti. Pressbild.
Transpersoner och homosexuella i alla åldrar har bidragit med sina berättelser till föreställningen "Landet inuti". Pressbild.
Joakim Rindå växte upp i Vaplan men flyttade tidigt till Stockholm. I en ny föreställning funderar han på om man verkligen inte kan leva som queer på landsbygden. Om du bor på en mindre ort är du mer tvingad att möta människor som inte är lika dig själv. Man sitter tillsammans i vägföreningen, står i samma kö på Konsum och har barn i samma skola. I staden låser vi lätt in oss i sociala bubblor medan vi tror att vi lever i ett myller där vi möter varandra.
Joakim Rindå växte upp i Vaplan men flyttade tidigt till Stockholm. I en ny föreställning funderar han på om man verkligen inte kan leva som queer på landsbygden. "Om du bor på en mindre ort är du mer tvingad att möta människor som inte är lika dig själv. Man sitter tillsammans i vägföreningen, står i samma kö på Konsum och har barn i samma skola. I staden låser vi lätt in oss i sociala bubblor medan vi tror att vi lever i ett myller där vi möter varandra."
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset