Tele2:s chefsjurist Stefan Backman och Sveriges inrikesminister Anders Ygeman.
Tele2:s chefsjurist Stefan Backman och Sveriges inrikesminister Anders Ygeman.

Under onsdagen fastslog EU-domstolen att EU-länder som Sverige inte längre kan tvinga tele- och internetoperatörer att lagra uppgifter om vad deras kunder gör på nätet och vilka de ringer. Det här är vad det faktiskt innebär.

Vad har hänt, i en mening?

EU-domstolen har beslutat att tele- och internetoperatörer inte längre kan tvingas av staten att lagra uppgifter om vad de gör på nätet och vilka de ringer.

Vad är bakgrunden till beslutet?

2006 kom ett nytt så kallat datalagringsdirektiv inom EU att implementeras. Direktivet innebar i grunden att alla tele- och internetoperatörer inom EU skulle behöva spara en stor mängd uppgifter om vad deras kunder gjorde på internet och vilka de ringde. Informationen skulle lagras i minst sex månader och i högst två år.

Okej, men om EU kom med direktivet 2006 varför underkänner de det?

2014 kom nämligen EU-domstolen fram till att direktivet som trädde i kraft 2006 stred mot de grundläggande rättigheterna om integritet, privatliv och yttrandefrihet.

Men ni skriver ju den här nyheten som om det hände nu?

Det är för att så också är fallet.

Efter EU-domstolens beslut började alla svenska tele- och internetoperatörer att sluta lagra sina kunders data. Men Post- och Telestyrelsen (PTS) höll inte med, och menade att svensk lag skulle följas och att datalagring skulle fortsätta. De operatörer som inte följde svensk lag skulle få böter.

Tele2 kom att överklaga det beslutet men förlorade i förvaltningsrättet. Efter att kammarrätten som skulle pröva beslutet förra sommaren beslutade att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Okej, och det var alltså det avgörandet som nu kom?

Precis.

Vad säger avgörandet mer specifikt?

Enligt EU-domstolen bryter de uppgifter som lagras via den svenska datalagringen mot grundläggande rättigheter eftersom de gör att det går att dra precisa slutsatser om personers privatliv utifrån uppgifterna som lagras.

”Det ingrepp som en nationell lagstiftning som föreskriver lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter utgör måste således betraktas som synnerligen allvarligt”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

I praktiken innebär det att EU-domstolen slår fast att svenska myndigheter inte kan tvinga internet- och teleoperatörer att masslagra kundernas uppgifter.

Som TT skriver är det dock nu upp till kammarrätten att dra slutsatser av domen.

Hur har reaktionerna på beslutet varit?

Teleoperatörerna som inte vill masslagra data är av uppenbara skäl nöjda. Enligt Tele2:s chefsjurist Stefan Backman är det ett ”ännu tydligare utslag än vi trott och hoppats på”.

– Den typen av generell lagring vi har i Sverige är inte tillåten, det är bara riktad lagring som är acceptabel. Den får också bara användas för bekämpning av grov brottslighet och det krävs en domstolsprövning innan uppgifterna lämnas ut. På punkt efter punkt har det svenska systemet underkänts, säger han till TT.

Jon Karlung, vd vid den integritetsfokuserade bredbandsoperatören Bahnhof, är glad över beslutet men rädd för hur det kommer hanteras av svenska myndigheter.

– De har ju varit totalt lomhörda för våra argument i flera år. Nu har vi fått facit, eller vad vi ska kalla det, men hur det ska sippra ner genom den trögrörliga svenska byråkratin vet jag inte, säger han till TT.

Anders Ygeman, Sveriges inrikesminister, är däremot besviken.

– Den generella lagringen är ju en förutsättning för att du ska kunna begära ut informationen om de grovt kriminella, så därför är det viktigt att vi noggrant analyserar hur domstolen har resonerat i de här delarna. För det är självklart så att många av dem vi fått dömda för allvarliga våldsbrott i Sverige hade inte kunnat dömas om vi inte hade kunnat lagra de här uppgifterna, säger han till TT.

Så vilken data ska få lagras, enligt EU-domstolen?

Data som används för att motverka allvarlig brottslighet så länge den data som insamlas är begränsad till det absolut nödvändiga. Enligt EU-domstolen måste lagstiftning som rör datalagring vara precis, innebära nödvändiga garantier för skydd av privatlivet och se till så att datainsamling bara sker om det finns ”objektiva bevis” för att det är nödvändigt.

LÄS MER: Svenska datalagringen underkänns

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset