I måndags var det hundra år sedan Rosa Parks föddes. Ni vet, den svarta kvinnan som år 1955 vägrade resa sig för att ge plats åt en vit person på bussen i Alabama, USA. Hennes trotsiga gnista tände en debatt som i slutänden ledde till förbättrade villkor för alla svarta. 

Jag är helt säker på att många på den där bussen blev skitirriterade på att Rosa Parks gjorde en så stor grej av allting, ååh, så onödigt, vad spelar det för roll, varför kan hon inte bara ställa sig upp? Och hur måtte inte blodet ha kokat i folk som sedan läste ”nyheten” i tidningen? Herregud, det finns väl viktigare saker att bry sig om än vem som skall sitta var på nån jävla buss? 

Och, jo, visst. Alldeles oavsett vad man tar sig för så finns det alltid viktigare saker att ägna sig åt (utom för just den människa i världen som för stunden har det absolut sämst). Men man får gräva där man kommer åt. 

Högstadieeleven Astrid Johansson kom åt att gräva på sin skola i Luleå. Tunaskolan hade låtit måla dit de klassiska symbolerna för dam- och herrtoa på väggen mellan toaletterna. Eller, ja. I Tunaskolans tappning hävde sig symboltoamannen över väggen för att tjyvkika in på symboltoakvinnan. Jag förstår att eleverna gillade det greppet, jag tror verkligen på den där enkäten som skolan genomförde och passivaggressivt tejpade upp på väggen under rubriken ”Elevdemokrati”: 98 procent av eleverna ville säkert ha kvar målningen. Men 98 procent av eleverna hade förmodligen också röstat för att Tunaskolan skulle byta ut mjölken i skolmatsalen mot starksprit. De är pubertetsmonster, de vill testa gränser. Rektorns och lärarnas roll är inte att vara ”coola” och rätta sig efter vad som är mest populärt, utan att vara vuxna och lära de unga var gränserna går.

Tunaskolans rektor säger att hon ser toamålningen ”med humor”, men det finns ju inget skämtsamt i den. Det enda ”humor” betyder i det här sammanhanget är att hon inte tycker att det är så allvarligt om en pojke skulle klättra in till en flicka som sitter på toa. Den som utsätts för det göre sig således icke besvär med att vända sig till henne. Tänk er att ha en sådan chef.

Efter att berättelsen snöbollat sig in i riksmedierna har Tunaskolan rollat över väggmålningen med vitfärg, och omvärlden highfivar nu ystert sig själv. ”Astrid vann mot skolan – nu försvinner toalettbilden”, jublar TV4 Nyhetsmorgon. Vann? Astrid verkar vara den enda som begriper. ”Problemet”, säger hon i Nyhetsmorgon, ”är att de har
inte målat över den av rätt anledning, för de har ju inte tagit till sig av kritiken och insett att det är fel.”

Snart kommer strålkastarljusen att släckas, och då står Astrid där ensam mot sin verklighet igen. Det enda vi kan hoppas på är att hon skall ha sått ett frö, att hennes symboliska gest i längden skall betyda något. 

+ Bibliotekarier Åh vad jag älskar dem. För att inte tala om bibliotek! Denna genialiska idé.

– Kvällstidningarna Fortsätter att recensera kvinnokroppar. Den här gången med ”skräckbilder på Denise Richards” (som tydligen inte har hållit sig I FORM och GÅTT NED 1 kilo i månaden med nån av deras dieter, utan blivit för smal, för snabbt).

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset