Monday Bar Summer Cruise kastar loss mot Riga och rejvarna släpps lösa. Med peruker, glowsticks och maskeraddräkter lyser M/S Festivals passagerare upp Östersjön.
Monday Bar Summer Cruise kastar loss mot Riga och rejvarna släpps lösa. Med peruker, glowsticks och maskeraddräkter lyser M/S Festivals passagerare upp Östersjön.

Pensionärerna och barnfamiljerna lyser med sin frånvaro när M/S Festival och Monday Bar Summer Cruise bär av mot Riga. Framför väntar 40 timmar på Östersjön på M/S Festival tillsammans med 1 700 rejvare och 40 dj:s som ska samsas på tre dansgolv, en taxfree och 588 potentiella hyttefterfester.

Aaron Eklöf

Dansgolvet kokar.

Aaron Eklöf

Kaptensmössan på sned när M/S Festival bjuder upp till fest.

Aaron Eklöf

Inte nog med att spindelmannen har en blå dräkt. Han har gröna ögon också.

Aaron Eklöf

Twister dras fram framåt morgontimmarna.

Aaron Eklöf

En goatrance-tjej och en hardstyle-kille möts i gången mellan dansgolven.

Aaron Eklöf

Frukost efter en lång natt.

Båten står ännu i hamn då det spelas trance på soldäck med Frihamnens hangar som fond. Det är en vacker sensommardag och merparten är sparsamt klädda. Uppenbarligen var inte Beach 2011-målet på gymmet under våren utan det är här som de många tatueringarna med tribals och livsmotton var tänkta att visas. Min favorit är 100%PARTY ovanför en kvinnlig svank. 

Några timmar senare har vi nått yttre skärgården och tacosbuffén har öppnat. Flertalet har bytt om till aftonklädsel. Killar har vita tajta t-shirts och för stora byxor och tjejerna bär för små kjolar i alla möjliga neonfärger. Vissa kör maskerad-dräkter. När folk ser min, eller någon av de dussin mingelfotograferanas kameror, poserar de välvilligare än på modeveckan. Men aldrig har så många bilder fått röda ögon och det är först senare jag inser att det rör sig om färgade linser. 

Högst upp i båten ligger dansgolvet Panorama, namne med den berömda övervåningen på Berlinklubben Berghain. Jag synar drinkmenyn och finner groggar som Jägermestier med Redbull för runt 50-lappen. Ett gäng killar nersmetade med självlysande fingerfärg har redan hittat hit och hoppar upp på varandras ryggar för att hytta högst med househammar-näven. 

I förens stora nöjessal där det vanligen bjuds på magishower sker kvällens main­event. Flera av Hollands största inom hardstyle spelar baskaggefanfarer i 160 bpm och publiken studsar som när jätten i Narnia stampar sönder motståndarna.
– Alla på dansgolvet är genuina musikälskare. Deras musikintresse är lika äkta som hos vilken insnöad indiepopare som helst. Folk på typ F12 står ihopgrupperade och känner igen den och den låten men här älskar man musiken, säger Andreas och får laser lyst i ögonen. 

Andreas som själv brukar spela skivor på synth och popklubbar i Stockholm är på sin första Monday Bar-kryssning och har fram tills nu varit  fan av hardstyle i smyg. Men han har svårt att dölja känslosvallen när favoritartisten The Prophet – en av genrens förgrundsfigurer firar av ett hänsynslöst tvåtimmarsset. 

Det här är min första kontakt med detta fenomen som tagit Europas rejvscen med storm de senaste tio åren. Även om jag inte känner till profeten eller de andra dj:s som stavar sina namn med z får jag höra att bokningarna tillhör den yttersta eliten och vanligtvis spelar inför enorma dansgolv på flera tiotusentals. Skaran av världsnamn som gästat Monday Bars-färjor och fester genom åren är hisnande.

Att det är Sveriges enda riktiga superklubb råder det inga tvivel om men man har kanske inte riktigt fått det erkännande som man förtjänar. 
– Hos oss är alla välkomna. Vi är så långt från VIP och Stureplan som man kan komma. De som gillar en viss musik kanske är kräsna och tycker att de har bättre smak och att andra genres är sämre. Det är ju bara dunka dunka. What’s the problem, säger Staffan Ridelberg som arrangerar Monday bar ihop med Johnny Boy. 

Tillsammans kläckte de idén att man skulle ordna en kryssning i samband med deras årliga luciafest som sammanföll med Monday bars tioårsjubileum 2002, samma år som teveserien ”Rederiet” lades ner. I dag står de för Silja-Tallinks mest framgångsrika specialkryssningar och chartrar olika fartyg fyra gånger per år. Totalt har man ordnat 31 tur och returer på Östersjön. 
– M/S Festival är den minsta av våra båtar men hon är vår favorit för här är dansgolven så nära. Folk får möjlighet att lära känna varandra när det blir som en cocktailbar i gången emellan. Utländska dj:s som är ovana med mingel brukar reagera positivt. Annars åker de hem direkt efter spelningen. Här är de fast på båten och får träffa sina fans. 

Han får medhåll från det ryska stjärnskottet Arty, 22, som slog igenom stort i fjol och som annars håller till på Ibiza.
– Det här är första gången jag spelar på en rejvbåt. Alla galningar som jag träffat på här är fantastiska. Jag älskar det, säger Arty. 

Greg Downey från Irland som spelar världen över och är inne på sin fjärde kryssning håller med.
– Atmosfären är bara fantastisk. På en normal klubb handlar det om att försöka ragga upp en tjej. Här är det bara musiken som gäller. Man måste delta på en sådan här färja för att förstå vad det handlar om, berättar Greg. 

Just atomsfären och glädjen är något de flesta lyfter fram. Man talar om en stor familj och hur snälla alla här. Någon bjöd på sin sista glowstick, en annan på en burk med gin och tonic. Jag som trodde att rejv var en röd lampa i en källare med lite smuts börjar att se med nya ögon. 
– Folk har helt fel bedömning om den här scenen. Att rejv bara är knark och att plocka äpplen. Det handlar om att träffas och umgås och släppa livet hemma där man sitter på tunnelbanan och inte pratar med den som sitter bredvid, menar Tatsumi Suzuki som spelar på färjan för 15:e gången. 

Ett dygn senare står jag fortfarande på dansgolvet, nu till tonerna av israelisk goa­-trance av den sort som har kulörta kantareller på skivomslagen. Klockan är tio över fem och jag befinner mig på ett skepp i en annan galax där klubben aldrig stänger. Åtminstone är jag omgiven av hundratals rymdpirater med moonboots. Trancetrummorna tycks aldrig vilja sluta ticka och det skjuts med laserkanoner ovanför mitt huvud som vill sprängas. Jag sveper Lennart-drinken och går ut på däck för att titta på stjärnorna. Det är sjöslag i den långa rökrutan och några killar kastar kubb med ölburkar direkt plockade från ett flak. Jag har inte sovit på över ett dygn och det gungar som bara fan.

Det är dags att tacka för sig. När hissdörren öppnas och två stycken i ”Bananer i pyjamas”-dräkter kommer ut börjar jag undra om jag har vaknat och att barnprogrammen börjat. I bädden hörs ekot från grannens boombox ända fram tills vi är i land.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset