Fejkprofiler är ett populärt sätt att dölja vad man håller på med. Av alla som försöker få dig att göra eller tycka på olika sätt på nätet kan det gömma sig fejkkonton som styrs från andra länder. Vi presenterar utdrag ur boken "Viralgranskarens handbok" – här från kapitlet om utländsk påverkan.

Propaganda och tvivel är ett billigt sätt för stater att påverka världspolitiken, mycket billigare än dyrt krigsmaskineri. Räckvidden är obegränsad och flera av verktygen i verktygslådan är helt lagliga. Betalda anställda eller på annat sätt lejda personer går in med fejkprofiler i kommentarsfält i politiskt intressanta frågor och hånar, ifrågasätter eller hyllar innehållet.

Fenomenet i sin moderna form började dyka upp kring 2010 och används av både statliga aktörer och kändisar som vill måna om sin image på nätet. I Kina brukade fenomenet populärt kallas för 50 cents-partiet, ett namn som anspelade på summan som nättrollen bakom fejkkontona fick betalt. En Harvard-studie från 2017 visade att bilden av en arg trollarmé i Kina inte helt motsvarade verkligheten, det handlade snarare om statligt anställda tjänstemän som pumpade ut regimvänliga budskap.

LÄS MER: Du går lättare på en lögn om du redan tror att det är så

Enligt studien rörde det sig om en massiv hemlig verksamhet, med cirka 488 miljoner fabricerade inlägg på sociala medier om året. Syftet verkade inte vara att bråka i kommentarsfält utan att distrahera och få allmänheten att byta ämne om någon fråga orsakade för mycket oro. Ibland försökte man rikta om ilska bort från det styrande partiet, ibland kunde det handla om något som forskarna kallade för cheerleading.

Cirka 80 procent av de analyserade inläggen i studien visade sig nämligen handla om peppande men helt intetsägande inlägg som: ”Vi måste alla jobba hårdare, förlita oss på oss själva och ta initiativet att fortsätta framåt”.

2013 letade myndigheterna i Israel efter studenter som vill sprida Israel-vänliga meddelanden i sociala medier i utbyte mot helt eller delvis betalda stipendier för sina universitetsstudier, rapporterade nyhetsbyrån AP. De skulle, enligt ett uttalande från premiärministerns kansli, bekämpa antisemitism och uppmaningar till bojkott av israeliska varor. Enligt en anonym tjänsteman som uttalade sig i artikeln behövde detta inte göras under egen identitet.

2011 upptäcktes att den amerikanska militären efterlyst företag som kunde ordna mjukvara för att hantera flera olika personligheter på nätet. Önskemålet var program som möjliggjorde minst tio personligheter per användare, kompletta med bakgrundshistoria och en närvaro på nätet som hängde ihop tekniskt, kulturellt och geografiskt.

Den som styrde de olika personligheterna skulle kunna göra det från samma arbetsplats utan att behöva oroa sig för att bli påkommen av avancerade motståndare.

USA:s centrala militärkommando Centcom bekräftade att kontraktet, på en summa som i mars 2011 motsvarade cirka 17,5 miljoner kronor, gått till ett företag som hette Ntrepid, enligt tidningen The Guardian. Centcoms talesman Bill Speaks sade att teknologin skulle användas för att motverka våldsbejakande extremism och propaganda utanför USA:s gränser och att insatserna inte skulle ske på engelska, utan på språken farsi, urdu, pashto och arabiska.

LÄS MER: Jakten på dina personuppgifter går via tester och tävlingar

När Viralgranskaren hösten 2017 ställde frågor om projektet svarade Ntrepids högste forskningschef Lance Cottrell att företaget inte sysslade med sådana saker, men ville inte svara på om Ntrepid fick kontraktet 2011 och då börjat utveckla mjukvaran åt den amerikanska militären. Den amerikanska militärledningen hade fått en ny talesman som hette major Earl Brown. Han svarade att Centcom inte berättar om detaljer rörande deras så kallade ”militära informationsstödoperationer” (MISO), militärens nya och mer intetsägande begrepp för psyops, det vill säga psykologisk krigföring.

Att USA:s utrikesdepartement försöker dra nytta av sociala medier är ingen hemlighet och metoden används bland annat i kampen mot terrorgruppen Islamiska staten i Mellanöstern. Våren 2016 skapades avdelningen Global engagement center på det amerikanska utrikesdepartementet – syftet var bland annat att motverka terroristgruppers budskap på nätet och stärka ”positiva motröster”.

– Det handlar om att förstå publiken, och skapa budskap som får genklang hos dem … i slutändan att forma tankar och påverka beteenden, sade Michael Lumpkin, den dåvarande chefen för centret, 2016.

Michael Lumpkin på Defense One Summit 2016

Lumpkin berättade då att USA på två år fyrdubblat finansieringen för att satsa på den här typen av motbudskap mot jihadistpropaganda på nätet. Pengarna gick till att ta hjälp av kun- niga i den privata världen, avancerade tekniska lösningar och dataanalys, men även att träna och hjälpa samarbetspartners.

– Vi ser att trots att vi har ett bra budskap, så vi är inte alltid den mest förtroendeingivande budbäraren, sade Lumpkin.

Enligt honom hade myndigheten samma år börjat använda Facebooks annonssystem för att nå fram.

– Som exempel så kan jag ta land X, fylla i åldersgrupp 13– 34 år, välja de som gillat exempelvis Abu Bakr al-Baghdadi och skicka budskap direkt till dem.

2016 vidgades uppdraget för utrikesdepartementet i USA till att försöka bekämpa rysk desinformation.

Enligt en forskningsrapport från Oxford från 2017 om sammanlagt 28 av världens länder hade samtliga ”betydande program för manipulering i sociala medier”. Auktoritära regimer var inte de enda eller ens nödvändigtvis bästa på organiserade försök till påverkan på nätet. Varje diktatur hade sociala medier-kampanjer igång mot sin egen befolkning, medan demokratierna i studien riktade sina statliga manipulationsförsök mot andra länder.

Karta ur studien ”Troops, Trolls and Troublemakers: A Global Inventory of Organized Social Media Manipulation” som undersökt 28 länder och deras påverkanskampanjer.

Politiska partier kan använda fejkkonton för att försöka vinna väljarstöd i det egna landet och den verksamheten kan fortgå även när partiet har vunnit valet. Studien tog upp ett sådant exempel med den kontroversiella filippinska presidenten Rodrigo Duterte, som skulle ha fortsatt att låta ”tangentbordstroll” stärka hans politiska budskap. Duterte förnekade uppgifterna i Oxford-forskarnas rapport. Han sade på en presskonferens i juli 2017 att han lagt motsvarande över 1,5 miljoner kronor på sin sociala medier-kampanj, men menade att kampanjen inte pågick längre och avslutade med att kalla Oxford-universitetet för ”en skola för dumma människor”.

LÄS MER: Viralsajtens skapare: Mitt enda intresse var trafik

När det gäller rysk påverkan så är den stora huvuddelen riktad mot den egna befolkningen i första hand. I andra hand är fokus på forna Sovjetstater samt Rysslands grannar och först i tredje hand övriga Europa och västvärlden, däribland Sverige, enligt Frederick Fooy, expert utsänd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) till Natos strategiska kommunikationscentrum i Riga.

– Sverige är i dagsläget inte högsta prioritet för rysk påverkan, men man observerar svenska medier och trender. Man vill också skapa en bild av Sverige i Ryssland, säger han.

Sverige har traditionellt sett ett gott rykte utomlands, även i Ryssland. Men när ryska medier skriver om Sverige, vilket de gör ofta, så är det fyra huvudsakliga narrativ som repeteras, säger Fooy. Dessa är:

• Sverige håller på att gå under. Vi håller på att tas över av islamister, av flyktingar, staten klarar inte av sina åtaganden mot medborgarna och Sverige är ett tilltagande laglöst samhälle.
• Sverige är Natolakejer. Vi har förlorat kontroll över vårt eget territorium, vi klarar inte av att försvara oss. Vi tillåter Nato att placera vapensystem och kärnvapen på svensk mark.
• Sverige är ett degenererat land. Familj och moral är i upplösning. En HBTQ-maffia har tagit över Sverige och förklenat landet.
• Sverige har en revanschlystnad för gamla historiska oförrätter, såsom förlusten av Finland och slaget vid Poltava 1709.

– Det kan verka ganska konstigt. Om du går ut och frågar en genomsnittlig stockholmare till exempel om åsikter om slaget vid Poltava så får du nog inga starka reaktioner, säger Frederick Fooy.

LÄS MER: I satirikernas värld: Varje dag är 1 april på nätet

Det kan vara väldigt svårt att avgöra om ett budskap eller en person du stött på ute på nätet agerar i någon annans intressen eller får betalt, snudd på omöjligt. Och det finns risker med att se rysk påverkan bakom varje fall där det kan misstänkas. Men det kan vara bra att känna till att det förekommer.

Jämförelsevis med exempelvis Finland och våra baltiska grannar så verkar Sverige inte ha utsatts för något större tryck utifrån gentemot vår egen befolkning. Det kan så klart ändras. Däremot verkar vi vara ett användbart exempel att använda som slagträ i andra länders inre politiska liv, till exempel när vi blir romantiserade som ett socialistiskt paradis eller framhållna som ett land i förfall.

På samma sätt som att dessa vitt skilda bilder av Sverige saknar nyanser och djup så är det bra att komma ihåg att saker inte måste vara som de framställs och att det cirkulerar rätt platta bilder av verkligheten där ute, även om andra länder.​

LÄS MER: Alla källor och referenser i Viralgranskarens handbok

 

Viralgranskarens handbok

Viralgranskaren är en avdelning på Metro som granskar påståenden som får stor spridning i sociala medier. Vi har tidigare lanserat Källkritikens dag 13 mars och skapat skolmaterial om källkritik på nätet. I år släppte vi boken ”Viralgranskarens handbok – källkritik och självförsvar på nätet” för att visa hur den svenska fejkarenan vuxit fram. Vi publicerar nu sex utdrag ur boken där vi går igenom olika typer av motiv bakom falska påståenden på nätet. Det här en bearbetad och nedkortad del av kapitlet om utländsk påverkan.

Är du intresserad av att läsa hela boken? ”Viralgranskarens handbok : källkritik och självförsvar på nätet” finns att köpa här!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset