Från vilken ålder äger ett barn den fullkomliga rätten till sin egen kropp? Att få bestämma med vem eller vilka man vill visa sig naken.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Många barn hoppar över duschen efter gympan i skolan. Föräldramötena präglas av diskussionen kring hur vi gemensamt ska få våra barn att duscha av hygieniska skäl. Inom idrotten inför man på vissa håll duschtvång efter träningar med bland annat motiveringen att det är den sista länken till den ultimata gemenskapen inom laget. Är det någon som överhuvudtaget funderar på varför vissa barn inte vill duscha och vad som är rätt och fel i sammanhanget?
Från vilken ålder äger ett barn den fullkomliga rätten till sin egen kropp? Att få bestämma med vem eller vilka man vill visa sig naken. Vilken situation som känns okej att klä av sig i. Att få säga nej när något inte känns bra.

Självklara saker tänker ni. Det stämmer, det är grundläggande rättigheter för alla barn. Tills de börjar skolan då förstås. Då tar skolan över den rätten. Och vill man idrotta efter skolan finns risken att även idrottsvärlden åtar sig den rätten.

LÄS MER: Könsneutralt omklädningsrum på skola

På vissa sätt är det som att barn förlorar rätten att bestämma över sin egen kropp samtidigt som de fyller sju år. Alla kanske inte vill ta av sig och duscha efter gympan i skolan, men de måste. Någon kanske är först eller sist in i puberteten. Kanske blir något barn retat eller känner sig utanför på rasterna. Att då ta av sig kläderna och ställa sig naken inför sina plågoandar gör en ännu mer utsatt och sårbar än vad man redan är.

Vad är det som gör att vi 2017 fortfarande tycker att det är helt okej att utsätta våra barn för detta? Jag undrar hur många vuxna som gillar att duscha ihop? Kanske medarbetare på varje arbetsplats skulle börja duscha tillsammans efter arbetsdagens slut. För att stärka gemenskapen menar jag, som inom idrotten. Kanske föräldramöten ska ske med aktivitet och dusch tillsammans så att vi på riktigt kan lära känna varandra. Jag undrar hur många vuxna som skulle ställa upp på det? Som vuxen har jag större rätt att bestämma över min kropp än mina barn har.

LÄS MER: Idrottsläraren: ”Inför mobilförbud i omklädningsrummen”

Det finns kanske de som tänker att vi duschat i generationer, i skolan och inom idrotten, och att det har fungerat. Att det skulle vara ett modernt påfund att reagera på detta, att vi är känsligare i dag. Jag hävdar att det alltid har varit känsligt för en del barn och ungdomar. Bara för att man alltid har gjort någonting på ett visst sätt betyder det nödvändigtvis inte att det är rätt.

I förskolan diskuteras det hur vi ska kunna skydda våra små. Det finns vuxna i skolan och inom idrotten som vill barn ont. Hur ska vi skydda våra barn och ungdomar där? Genom att tvinga dem att klä av sig?

Med denna text vill jag lyfta frågan för att förhoppningsvis skapa nya tankar som kan leda till andra lösningar. Behövs duschtvång efter idrott som sker på fritiden? Kan man lägga gympalektionerna på eftermiddagarna? Kan man se över miljön i omklädningsrummen? Jag anser att varje individ har sin fulla rätt att själv få bestämma över sin egen kropp och att det är vårt ansvar att inte göra våld på den rätten.

Om debattören

  • Ålder: 38
  • Ort: Uppsala
  • Sysselsättning: Frilansskribent

LÄS MER: Skolanställd fotade i omklädningsrum

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset