Det är valår i år. Har ni också märkt det? Trots det är det ingen som ifrågasätter grunden för allt rabalder, demokratin. I dag används ordet demokrati för att starta krig eller för att hävda överlägsenhet över andra länder.
Demokrati är något som vi alla bör sträva efter, sägs det. Något positivt, förknippat med ”det goda och det rätta”. Varför det?
En representativ demokrati är ett system där folket styr genom val av partier eller representanter som sedan ska följa folkviljan. Men när den politiska eliten är på tok för långt borta för att ha en susning om vad ”folkviljan” vill innebär det knappast en fungerande form. Gemensamt för begreppet demokrati är regelbundna val mellan konkurrerande representanter. Även detta kan ifrågasättas då konkurrensen mellan sossar och moderater aldrig varit så marginell.
Men att ifrågasätta demokratin som form är nästan lika tabubelagt som att diskutera svensk narkotika- eller prostitutionslagstiftning, det vill säga leder till lätt moralpanik i stället för konstruktiv diskussion.

I  stället ska vi fortsätta att vara
glada, gå snällt som en skock får till valurnorna och på måfå printa dit en partibeteckning som vi knappt vet vad den står för, fastän vi med säkerhet vet att det kommer att ändras inom loppet av ett år. Resten av tiden ska vi helst hålla käften och se på medan dessa partier ror skutan åt helt andra håll än vi hade tänkt oss. Så vem representerar då den representativa demokratin?
Inte mig. Därför vill jag hävda min rätt att ifrågasätta demokratin. Och att rösta blankt för att visa mitt missnöje med de partier jag förväntas lägga min röst på. Men även där stöter man på patrull i form av upprörda röster som drar upp den ena historien efter den andra om hur folk i diktaturer världen över kämpar för att få den röst som jag väljer att slänga bort. Hur jag är lat, bortskämd och en soffliggare. Tyvärr, när ett ämne visar sig vara så känsligt, då anar jag ugglor i mossen. Förra gången jag beskylldes för att vara soffliggare var i PPM-valet, där vi soffliggare nu har visat oss vara vinnarna i slaget om pensionerna. För första gången sedan 1991 kommer blankröster att redovisas separat från andra så kallade ogiltiga röster.

En valsedel är ogiltig om den saknar
partibeteckning, har mer än en partibeteckning eller har kännetecken som gjorts med avsikt. Men i år får vi alltså veta hur många som aktivt har gått till valurnan och lagt sin blanka röst där. Blankrösterna kommer dock inte att räknas så att de påverkar valresultat. Men de finns där. Som en nagel i ögat på våra politiska partier. Som mest uppskattar Valmyndigheten att ha fått in omkring 100 000 blankröster. Och ju fler vi är, desto mer bör våra partier oroa sig över att de tappat greppet. För vad händer om 10 procent av de cirka fem miljoner röster som kommer in är blankröster? Hur länge kan våra partier ignorera det faktum att vi är missnöjda med deras käbbel? Därför kan jag inte säga annat än: Upp till kamp, rösta blankt! Din röst kommer äntligen att räknas.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset