I  går fick Sverige en ny utrikesminister. Han heter Jan Eliasson och betraktas som mycket kompetent – ja, så kompetent att inte ens borgerligheten ville kritisera utnämnandet av denne 65-årige gentleman med ursprung i Göteborgs arbetarklass. Persson var förstås smart när han valde Eliasson; han ville inte ha mer bråk angående den posten efter den långvariga turbulensen med Laila Freivalds. Den socialdemokratiska ledningen var nöjd med fyndet, liksom även borgerligheten, och själv inser jag naturligtvis att Eliasson är en djupt erfaren diplomat. Också många statsvetare var belåtna över att något som liknar en opartisk ämbetsman hade utsetts till utrikesminister: Det betyder mindre av kontroversiella ställningstaganden och i stället kompetent diplomati.
I det perspektivet vore det mest konsekventa att ersätta samtliga ministrar med experter på de olika områden de ansvarar för: En opartisk nationalekonom som finansminister, en överläkare som sjukvårdsminister, en general som försvarsminister etcetera.

Naturligtvis vore det en mardröm, eftersom det skulle innebära att politiska idéer och värderingar inte längre hade någon plats i det politiska livet – och därmed på sikt heller inte några väljare som röstar. Expertvälde i stället för demokrati. Så illa är det förstås inte i svensk politik. Men just när det gäller utrikespolitiken rör sig utvecklingen verkligen åt ett bestämt håll: Den blir mer och mer ett administrerande av EU:s försiktiga linje och Sverige intar allt mindre en självständig hållning i de stora konflikterna. Så ser det ju ut. Svenska försvaret samarbetar gärna med stormakterna – vare sig det är USA, Ryssland eller EU – och i de stora frågorna kring situationen i Irak, Israel–Palestina-konflikten, den kinesiska diktaturen eller frågan om Iran har svensk utrikespolitik under åtskilliga år valt att tiga eller hålla en ytterst låg profil. 

Tystnad kring ockupationstruppernas härjningar i Irak, svag kritik av den israeliska ockupationspolitiken. Samma dag som Eliasson utnämndes fick han i radio frågan: Anser du att USA bör stänga Guantánamobasen? Det strider ju mot alla internationella avtal att hålla människor inspärrade på det sättet. På det svarade den diplomatiske experten att han tyckte det var bra att det fanns en debatt i frågan. Hm. Journalisten verkade lite förbryllad, men var uppenbarligen så överväldigad av alla röster som talat om den nye ministerns kompetens att hon inte riktigt vågade fullfölja frågandet. I Aktuellt samma kväll fick Eliasson frågan om han ansåg att det var fel att USA invaderade Irak. På det kom ett någon minut långt svar som inte innehöll något ställningstagande alls, och nyhetsankaret, som såg lite konfunderad ut, var tvungen att upprepa frågan utan att heller då få något svar. När jag påpekade denna fantastiska diplomatiska undfallenhet fick jag upprörda telefonsamtal och brev från aktiva socialdemokrater: Ska du ge dig på en minister som med sin kompetens gjort till och med borgerligheten förstummad? Med diplomatisk ironi svarade jag då: Utrikespolitiken är död! Leve utrikesministern!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset