Nyheter

Utrotade djur kan återuppstå

Chansen är stor att du kommer att få se en livs levande mammut under din livstid. Med genteknikens hjälp kan några av de arter som jagats till döds av människan återuppstå. Men alla är inte överens om att vi ska använda gener för att hela de sår vi har skapat.

Vandringsduvan hade varit en av de mest talrika i världen och har funnits i Nordamerika i sex miljoner år. Redogörelser fån 1800-talet talar om flockar som "biologiska stormar" som sträcker sig kilometer och skymmer solen. Men efter att européerna kom till Nordamerika minskade antalet snabbt till följd av jakt och förstörda häckningsställen. 1914 dog den sista vandringsduvan, Martha, på en djurpark i Cincinatti.

Nu kan fågeln som tros ha utgjort en tredjedel av USA:s totala fågelpopulation resa sig ur askan som en fågel fenix. Duvan är bara en av många arter som är föremål för de-extinktion, omvänd utrotning.

Steward Brand är initiativtagare för projektet Revive & Restore och en av nyckelpersonerna i återskapandeprocessen. Nyligen såg han till att ett 30-tal experter som jobbat med samma område träffades.  

– Det visade sig att forskare världen över jobbade med olika former av de-extinktion, men de hade aldrig mött varandra, säger Brand under en föreläsning vid en onlinesänd vetenskapskonferens. 

En av många svårigheter är att hitta ett "värddjur" för den utdöda artens gener. För vandringsduvan, som Steward Brand själv försöker återuppliva, kommer generna från bevarade exemplar att korsas med en annan levande duvart för att skapa en "vandringsduva 2.0".

– Resultaten blir inte perfekta, men de borde bli perfekta nog för naturen är inte heller perfekt, säger Stewart Brand. 

Ett enda lyckat försök att återuppliva en art har hittills gjorts. Ett återskapat embryo från en stenbocksart som utrotades 1990 i Spanien planterades i en get. Lyckan var kortlivad – killingen dog efter 10 minuter – men visar ändå att det är möjligt. 

Ett annat europeiskt klövdjur är  också föremål för de-extinktion. Uroxen var föregångaren till våra tamboskap och avbildades flitigt redan av cro-magnon-människorna. Uroxen höll skogslandskapet öppet över i stort sett hela Europa och stora delar av Asien fram tills att den sista dog på 1600-talet. Redan på 1940-talet hävdade två tyska bröder att de återskapat uroxen genom att korsa olika koraser med varandra och koka ner generna till ursprunget. Även om detta inte var sant talar artens släktband med våra kor för att det ska gå att återuppliva uroxen. 

Ännu mer spektakulär är ryska, japanska och koreanska forskares försök att väcka den ullhåriga mammuten till liv. Gener från bjässen har fystorkats i den ryska tundran och återskapade embryon har redan planterats in i en elefant. Vissa forskare talar om en livs levande mammut inom fem år. 

Alla är inte lika entusiastiska och ser ett "Jurassic Park"-scenario där arter återskapas för människors höga nöje. Men Brands kollega Ryan Phelan tycker inte vi ska vara rädda för att leka gud. 

– Lekte vi inte gud när vi drev de här arterna till utrotning? Människor har lagt sig i naturen i tusentals år, titta på aveln av hundar och hästar, säger han till brittiska Metro.

Forskare måste också kunna svara på frågan varför arten ska återskapas. Åtminstone när det gäller mammuten är drivkraften snarast uppmärksamhet och kanske också ekonomisk vinning. Några vilda mammutar på stäpperna lär vi inte få se. De som verkligen planerar att återföra arten i det vilda kan upptäcka att bara halva jobbet är gjort: Risken är nämligen stor att samma tvåbenta rovdjur som utrotade arten också har utrotat den omgivning som den kunde leva i.

Bläddra i bildspelet för att se och läsa om några arter som kan komma att återskapas.

Wikimedia Commons

Pungvarg. Kallas också för tasmansk tiger och var toppen på näringskedjan i Tasmanien tills att den jagades till döds. Den sista dog officiellt i fångenskap 1936 och finns på film men många så kallade krypto-zoologer tror att det fortfarande finns en liten population i frihet. Med DNA från konserverade exemplar har forskare kunnat återskapa pungvargens DNA i möss. Att därifrån gå till livs levande individer är en annan sak.

Wikimedia Commons

Bucardo. En stenbock som levde på den iberiska halvön och dog ut så sent som 1990. Med DNA från den sista stenbockens öra som infördes i getceller lyckades forskare klona  fram ett embryo som placerades i en get. Killingen levde bara i tio minuter, men var det första utöda djuret som återfötts.

aurochs

Kvagga. En nära släkting till zebran som utrotades från Sydafrika på 1800-talet. Den sista dog på en holländsk djurpark 1883. Genom att korsa olika stäppzebror försöker man komma så nära som möjligt den utdöda arten. Quaggor korsades också med hästar på 1800-talet.

Wikimedia Commons

Uroxe. Den sista uroxen dog i Polen på 1600-talet och det är i just Polen som forskare har långt gångna planer på att klona fram en uroxe som ska planteras ut i vildmarken. Eftersom uroxen är förfader till våra kor går det att spåra dess DNA i nötkreatur.

Scanpix

Ullhårig mammut. De sista mammutarna försvann för ungefär 4 000 år sedan och nej, det var inte på grund av att det inte fanns några papputar, utan till följd av människans jakt och varmare klimat. Det största utdöda djuret på listan är också det som kanske är närmast en återupplivning. Forskare sade förra året att de kunde visa upp en livs levande mammut om fem år genom att plantera ett embryo i dess närmaste levande släkting, den asiatiska elefanten. Det finns också planer på att inseminera en elefant med sperma från en djupfryst mammut.

Wikimedia Commons

Vandringsduvan. Skiljer sig från andra djur på listan på så sätt att den varit otroligt vanlig – kanske en av de talrikaste fåglarna i hela världen. Även om deras antal inte kommer att räknas i miljarder igen är duvan högst på Revive & Restores lista för återfödelse.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset