Medan kärleksrelationer och sex är i fokus i kulturen får vänskapsrelationerna en undanskymd roll, menar Agnes Arpi.

Vänner är ett ständigt tema genom livet. Från att barndomens första band utanför familjen knyts, via skoltidens mobbning, bästisar, utanförskap och intensiva gruppumgängen, vidare genom uppbrott och nya möjligheter, utbildning och arbetsplatser, till vuxenlivet. Vuxenlivet ja, där förändras allt. Vägen dit kantas av facit för olika sociala relationer. Viktigt med förskola, barnet måste få öva social förmåga och skaffa kompisar, sägs det. Alla får vara med och leka. Får alla inte vara med och leka? Skolkuratorn kanske måste gripa in, föräldramöte om stöket i klassen, följer rektorn antimobbningsplanen?

Men sedan är det stopp. Vi blir vuxna, och plötsligt handlar alla kulturella facit om kärlek och sex och familjebildning, trots att vänner fortsätter att spela en central roll. Inte minst bristen på dem och svårigheterna att skaffa nya, som många lever med.

LÄS MER: Ewonne, 58, var ensam i 16 år – hittade nya vänner på Facebook

Medan kärleksrelationer och sex är i fokus i kulturen får vänskapsrelationerna en undanskymd roll. Oftast blir de bara fond för den verkliga intrigen – ska kvinnan och mannen få varandra på slutet? Samtidigt tampas många med vänskapsrelationer och uppbrott som kan vara uppslitande, sårande och som sörjs länge. Lika intensivt som de brutna kärleksrelationerna, om inte mer. Vänskap förväntas ju bestå, det är den som ska finnas kvar genom hjärtesorg och svårigheter. Den som ska bära, bygga på ömsesidighet och frivillighet. Det är så berättelsen om vänskap ser ut. Men den berättelsen utelämnar mycket. ”Gör slut med energitjuven” brukar det stå, de gånger vänskapsproblem avhandlas. Sedan är det inte så mycket mer.

LÄS MER: Psykologen: Så gör du slut med en vän

Jag tänker på alla som vittnar om hur de har drabbats av något svårt, som sjukdom, skilsmässa eller dödsfall, och hur vännerna gick upp i rök. De som får ”välmenande” kommentarer om sin vikt, gliringar om barnlöshet och singelliv, de som inte bjuds på festen. Det är inte heller som att avundsjuka, kontrollbehov och destruktiv gruppdynamik i ett trollslag försvinner för att människor växer upp. Och det är inte förbehållet kärleksrelationerna. Vi dumpar och vi dumpas. Vi undrar, bär på tvivel, är rädda för konflikt och tar konflikt. Åratal av vänskap tar slut. Rinner ut i sanden eller får en tydlig slutpunkt.

Vänskaper är helt enkelt komplexa relationer, de också. Det finns bara så fruktansvärt lite att spegla sig i, när de förväntas flyta smidigt bredvid kärlekstrasslet. Men frågorna är desamma: Vad kan man förvänta sig? När är relationen destruktiv? Hur sätter man gränser? Hur mycket frihet har man? Borde man ta en paus? Hur gör man slut? Vad är man skyldig varandra?
En vänskap har sällan kärleksrelationens ramar. Vi blir inte ihop officiellt. Vi gör därför heller inte slut. Orden, språket, saknas. Formerna är fria.

Kanske är det just det som gör vänskapen så befriande, och ibland även så svår.

+ Sex and the city. Så mycket skit den serien fick. Visst har den åldrats, men som en berättelse om vänskapsrelationer mellan människor över 30 håller den än.
– Djurparker. Så deppiga. Djur som tigrar, elefanter och apor gör sig generellt bättre på andra ställen än i mellanstora svenska städer. Minigrisar kan vara okej, om de har det bra.

Agnes Arpi

LÄS MER: Carolina Klüft tipsar om roligaste kompisträningen

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om kärlek Mobbning