Half Moon Blue Hotel vid Racolet Bay på Tobago, en kolonial pärla med utsikt över vattnet.
Half Moon Blue Hotel vid Racolet Bay på Tobago, en kolonial pärla med utsikt över vattnet.

Karibiens klassiska farvatten har lockat många seglingsälskare genom historien. RES Jörgen Ulvsgärd spänner seglen och kryssar sig mellan Trinidad, Bequia, Grenada och Saint Lucia.

Jörgen Ulvsgärd

Englishman Bay vid den lilla staden Charlotteville.

Jörgen Ulvsgärd

Restaurangen Bonker’s på södra Tobago.

Jörgen Ulvsgärd

Vajande palmer.

Jörgen Ulvsgärd

Fler reportage hittar du i senaste numret av RES.

Tropiknatten kommer snabbt och resolut. Jag krokar fast säkerhetsselen och styr rakt in i det svarta mörkret. Havets inneboende rytm lyfter och sänker båten i regelbundna andetag och den ljumma vinden fyller seglens buk. Jag står ensam vid rodret under tretimmarsvakten, den sista innan mörkret skingras. Långt föröver kommer i gryningen Grenadas vulkanberg snart att dyka upp vid horisonten. Båten känns mer än den syns, vilket ökar osäkerheten över var andra båtar eller flytetyg befinner sig.
Som inomskärsseglare känner jag mig inte så stursk på stora öppna vatten. Navigeringen är däremot inget bekymmer. Jag behöver bara slänga ett öga på gps:en för att på sekunden få en positionsbestämning på några meter när. Men ofarligt är det inte. Drömmar föds i hamnen har någon sagt. Ute på havet kan de lätt krossas av ett oväntat väderomslag, inte minst i dessa orkanrika vatten som sträcker sig längs hela den västindiska övärlden.

Några dagar tidigare mötte jag mina svenska seglarvänner i Port of Spain på Trinidad. Det var karneval och här kan man verkligen tala om fest. Redan i gryningen fylls hotellfoajén av lättklädda kvinnor och män i de mest fantasieggande kreationer. Många anser att karnevalen på Trinidad är den bästa i världen, mindre än den i Rio, men musikaliskt, konstärligt och färgmässigt oöverträffad. I Karibien går inte ursprunget och statusen före trivseln.

Port of Spain har en charm och en puls med fullt av barer och restauranger som gör sig bäst när festen har övergått till vardag. Då är det tyvärr dags för oss att åter kasta ankar. Den varma passadvinden mjukar upp våra trötta kroppar när vi styr ut från hamnen förbi de berömda grottorna Gaspare och ut på öppet vatten. Kursen är nordväst femton grader mot Grenada, sjön är ganska hög och det blåser friskt. Trinidads gröna berg försvinner sakta i ett blått dis.

Det blir en tuff dag och påföljande natt med karnevalens sviter i kroppen. Jag inser snart att nattsuddet kommer att ta ut sin rätt. Sjösjukan gör sig snabbt påmind i de kraftiga dyningarna och det dröjer inte länge förrän jag hänger över relingen. Det är med möda jag klarar av att stå till rors vid sista nattpasset. Men så kommer den befriande gryningen som en helande kraft. Som silversmycken i motljus pilar flygfiskarna i vida bågar över vågtopparna. En och annan landar i sittbrunnen och blir senare till pålägg på kvälls­mackan. Vi bestämmer oss för att passera Granada för att bättre utnyttja vindriktningen mot ögruppen Tobago Cays utanför Saint Vincent. På förmiddagen glider vi in i detta världsarvsklassade kluster av små öar omgärdade av artrika rev.

Nästa dag fortsätter vi några distansminuter till grannön Bequia och ankrar upp i Admiralty Bay. Väl i land styr jag med fasta steg mot baren för en svalkande öl när jag upptäcker att det är David Bowie som lämnar över barstolen till mig. Kanske inte så konstigt med tanke på att han äger hus på grannön Mustique, men ändå. Vill man träffa världskändisar ska man helt klart ta båten över till Mustique, som bland andra Mick Jagger gjort till sin ö – i Basils bar är kändiskvoten hög. Men för att återgå till Bequia, det var här som dokusåpan Villa Medusa spelades in för några år sedan liksom storfilmen ”Pirates of the Caribbean”. På en höjd alldeles ovanför Friendship Bays vita sandstrand ligger svenskfamiljen Abrahamssons smultronställe. De driver sedan många år en hotelloas med bedårande utsikt. Vi har nått slutmålet av seglingen genom den södra delen av Antillerna. Jag byter den trånga ruffen mot ett stort hotellrum i kolonial stil med utsikt över den silvriga stranden Anse Cochon.

Karnevalen på Trinidad känns avlägsen, men fredagens gatufest med mat, musik och dans till framåt småtimmarna ger en liten déjà vu-upplevelse. Calypsokungen Mighty Sparrow är allestädes närvarande denna tropiska natt och hans Sailor man sätter punkt för denna västindiska odyssé. Den sista dansen innan flyget lyfter mig tillbaka till vardagen.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset