Han är Handelsprofessorn som skrivit en roman om att aldrig ­
r­iktigt höra hemma. För Metro Student berättar Micael Dahlen om ­studentlivets utanförskap, att hitta värdet i sina udda egenskaper 
och fördelarna med att skita i alla måsten.

Christian Gustavsson

Svartmålade naglar och långt hår. På många vis sticker Micael Dahlen ut från mallen för hur en professor på Handelshögskolan i Stockholm ska vara. Vi möts i högskolans kafé. På kaféborden runt oss står MacBooks. Studenter i skjortor arbetar i välkammade grupper och häver morgonkaffe. Micael Dahlen dricker Loka. Sedan 1992 har han vandrat runt i skolans lokaler. Först som student, för att sedan som 34-åring bli Sveriges yngsta professor i ekonomi på samma universitet.
– Jag började här under yuppie-­erans sista skälvande timmar, och för mig var Handels en annorlunda värld. Det är också en väsentlig anledning till att jag har blivit kvar. Jag vill att skolan ska vara ett naturligt val även för människor som precis som jag inte alls känner sig hemma när de först hamnar här.
Micael Dahlen lyfter fram frågor som få pratar om innanför skolans väggar. Ofta kommer det fram studenter efter hans föreläsningar för att prata om sitt eget utanförskap. Det värsta, tycker Micael, är att de flesta som känner sig utanför känner sig ännu mer utanför eftersom att de inte ser alla andra människor som känner likadant.
– Kanske känner du dig som en tall? Då kan det vara svårt att hitta andra personer som också är tallar, men med en telefon i handflatan kan du få reda på att det finns tallar precis bakom dig i föreläsningssalen. Jag älskar dagens teknik, som kan koppla ihop fler lika­sinnade människor så att man inte behöver ställa sig upp i föreläsnings­salen och svaja som en tall för att någon ska se. Eller så ställer du dig upp och svajar ändå, världen kommer inte gå under för att du testar. Kanske kommer du upptäcka fler tallar, eller så är det en delfin i en människokropp som ser dig och får mod att också ställa sig upp.
Oavsett om Micael Dahlen själv är ett tallträd eller en delfin, inspirerar den författande professorn med rockstjärneyttre många till att vara mer sanna mot sig själva. En gång sprang han in i en kvinna som efter hans före­läsning bestämt sig för att skilja sig. Ingen dålig insikt att få efter en föreläsning.

Efter mer än tjugo år i Handelshögskolans korridorer har Micael Dahlen bestämt sig för att ta en paus. Åtminstone ett tag. Under 2014 har han varit tjänstledig, för att ”se hur långt mitt visitkort kan bli”, testa roliga grejer och undersöka om världen går under om han låter bli andra grejer. Under året har han dessutom släppt en bok, ”Livet på Mars”, en roman om hemlängtan, bortlängtan och om Marty som känner sig utanför på jorden. Det var inte tänkt att bli en självbiografi, berättar Micael, men på många vis påminner huvudpersonen om honom själv.
– Jag har aldrig känt mig hemma. Jag kände mig aldrig som en Handelsstudent, som en musiker eller som den förortsunge jag var. Jag kände aldrig vad jag var eller att jag tillhörde något, det har varit en stor frustration under flera år.
Han har brottats mycket med att hitta sitt sammanhang, och för att komma en liten bit framåt under sitt år från skolan har Micael Dahlen hittat två knep: att bara göra det han ler åt, och att strunta i alla måsten.
– Ett leende är ett väldigt påtagligt sätt för att kroppen och den stora grå klumpen i skallen att tala om att du gör något som är bra för just dig. Sen gäller det att konstatera att du inte måste göra de där andra sakerna du tror att du måste göra. Det där mötet du måste gå på eller det där telefonsamtalet du måste ta – ställ dig frågan om du verkligen, verkligen måste göra det. Om svaret är nej, att världen inte skulle gå under om du struntade i den där lektionen, då måste du förmodligen inte gå dit.

Att han som professor ­uppmanar sina elever att inte komma på föreläsningar eller gå på möten de inte känner för medger Micael kan ses som lite skrämmande, men han förklarar att många har testat och att världen hittills finns kvar.
– Ofta visar det sig att många tycker att det var ganska befriande att andra inte dyker upp på möten, eftersom att de också vill slippa. På så vis hittar man massa andra vägar att lösa grejerna på, som passar folk bättre. Du kan göra dina måsten annorlunda och få tid över till annat som du tycker är viktigt. Gör du bara saker för att du måste istället för att du vill och får ut något av det? Då kanske du ska göra något annat.
Han nickar bort mot personalrummen intill kafét, och förklarar att hans tankar om att uppmana studenterna till att tänka om och att det faktiskt kan vara okej att hoppa av utbildningen om de får möjligheter att göra något som lockar mer, kanske inte alltid varit populära på Handels:
– Jag måste göra vad jag verkligen tror på, och visar det sig att det inte fungerar här så är jag ödmjuk inför att jag kanske måste lämna det här stället. Jag ser det inte som ett misslyckande om man inte går färdigt sin utbildning här eller var helst man påbörjar den. Utbildning är till för att man på bästa möjliga sätt ska hjälpa varje individ att göra det bästa av vad de har för att de ska kunna göra vad de vill. Kan man komma fram till det och få sitt drömjobb eller sysselsättning på halva tiden här har vi gjort vårt jobb dubbelt så bra.

Han är noggrann med att tänka efter och analysera sin situation, och uppmanar sina studenter att göra samma sak. Alla får skriva på ett kontrakt där det står att de inte ska nöja sig med mindre än att bli en så bra person de bara kan. Micael Dahlen har tagit bort betyg från sin kurs, och satte istället som mål att eleverna skulle vara ärliga mot sig själva och anstränga sig för sin egen skull. Vill de inte vara på Handels hjälper han dem gärna att hitta något nytt, något annat hade varit slöseri med studenternas tid, talang och potential.
– Det du ägnar mest tid åt under en dag kommer rent matematiskt påverka ditt välmående mest. Du kanske har en fantastisk partner, familj eller ett fritidsintresse, men en dag kommer du ägna mindre tid åt dem än åt plugget eller jobbet. Om du bara sitter av tiden i skolan eller på jobbet för att kunna göra annat senare så är det en dålig ekvation. Att ägna 40 timmar i veckan på något du inte gillar är slöseri med tid.

Dahlen lägger en stor vikt vid att lyssna på vad man vill och tror på, även om han erkänner att det är svårt – inte minst för studenter på universitet och högskolor.
– Det är oftast enklast för samfällig­heten och för dig att vara socialt följsam och smidig, men i förlängningen är det inte bra för dig som individ och heller inte för samhället om du inte nyttjar sprängkraften som du har i alla dina unika egenskaper. Vi är runt sju miljarder människor på det här jordklotet, och bland dem finns det inte en enda som är precis som du. Genom att lägga ner din passion och dina alldeles egna egenskaper i allt du gör skapar du något unikt, och sånt står sig i konkurrensen, förklarar han.
Med svartmålade naglar har Micael Dahlen skrivit sex böcker, rankat sig in på listan som en av världens mest framstående forskare inom sitt område och dessutom hamnat på omslaget till Sveriges största studenttidning. Att det skulle vara en framgångsfaktor att hålla fast vid sitt alldeles egna jag, det är han ett alldeles eget bevis på.
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset