Frågan träffade mig rakt i magen. Mitt svar var svävande. Så tomt på innehåll att det hade platsat på landslagets presskonferenser. Efteråt fortsatte frågan att gnaga: Var ska du se matchen?
Det var i onsdags. På lunchen hade Patrik och jag köpt samlarbilder och album. Han fick Kim, jag fick Henke, båda fick Svensson. Patrik och jag såg premiären 2002 mot England i min lägenhet. När spelarna tågade in åt vi frukost med saltgurka och böckling. Jag glömmer det aldrig, Mjällbys blick under nationalsången, chocken över att Svensson var petad. Nu sa Patrik att den och den skulle se matchen ihop. En radiostation skulle visst ha fest med storbild och käk. Det kanske vore nåt? Jag tänkte mig en pub full av hårdrockare, mumlade nåt om att ta en match i taget och sa att vi skulle höras.
Den förste som frågade var Martin. Det var i januari. Han skulle resa utomlands och ville vara förberedd. Martin och jag har en historia. Vi låg i en hög på golvet redan när Andreas Andersson nätade i Istanbul. ”Vi ska till Japan!” skrek vi. Det slutade med att vi såg ett stolpskott i en lägenhet på Söder där jag sedan aldrig satt min fot.
”Var-ska-du-se-matchen-ångesten?” startade när jag insåg att jag var torsk på biljetter och har legat och pyrt hela våren. Nu har den exploderat. Folk verkar ha så bra VM-planer. Några har bokat det bästa bordet på det fräschaste stället med den största TVn. Några har det skönaste gänget, stora ölflak och nykomponerade spellistor med fotbollslåtar i sina datorer. En gör om hela lägenheten till VM-studio. Allt måste bli rätt. Alla vill ha en härlig VM-sommar.

Var svensk minns var han
eller hon såg straffarna 94 och ingen vill riskera att missa en sån upplevelse. Om Sverige går till semifinal vill jag inte minnas hur jag satt ensam framför TVn, skickade SMS och skrev JAAAAAA!!!! på nåt loser–forum. Men jag vågar inte säga ja till inbjudningar. Tänk om det dyker upp ett bättre alternativ? Jag är livrädd för att hamna bland folk som säger ”det är ju bara ett spel.” Kanske ska jag ordna nåt? Tänk om ingen vill komma för att min TV är för liten? Det är samma ångest som vid nyår men VM är värre. Hur länge kan jag vänta med att svara? Tänk om jag inte kommer in på puben utan måste kisa genom ett skyltfönster. Eller stå på 4:an buss och lyssna på radio, på väg till en annan krog där jag bara kanske får plats.

I går försökte jag intala mig själv att det är fotbollen som skapar upplevelsen och inte lokalen. Om vi vinner blir alla platser paradis. Vi utanför expertbutiken dansar i regnet. Främlingar omfamnar varandra på bussen. Sossar och borgare, svennar och blattar, alla blir vänner när Svensson sparkar stolpe in. Det höll en timme. Sen ringde Anders. En morgon för fyra år sen gick han och jag över Västerbron med var sitt sexpack och mumlade: ”Vi vann dödens grupp. Vi vann dödens grupp.” men Anders har just fått en dotter och varit lite offside ett tag. Nu ställde han samma fråga och pratade om en bordsbokning nånstans. Jag fick ont i magen.  Är det bra? Finns det plats? Ska du dit? Han svarade svävande.
Vi ska höras.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset