Det finns inget bättre än att vara nykär. Man går omkring på rosa moln, är i ett konstant lyckorus, man har ett fånigt leende på läpparna och bara man tänker på personen i fråga pirrar det till i hela kroppen. Men låt oss dissekera denna så omsusade fas i livet. Den fas som sångare, poeter och författare inte kan sluta skriva om. Är det verkligen så härligt att vara nykär? Eller är man så upptagen av att vara lycklig att man inte ens märker hur otroligt jobbigt och påfrestande det är?
Som tjej slutar man till exempel helt att äta under denna period. Dels för att man är så upptagen med att just vara nykär, men även för att man inte vill visa sitt rätta svullar-jag. På restaurangen sitter man där och petar i maten. Man vill få honom att tro att man äter som en fågelunge.  Titta så liten jag är i maten, vill man säga. Av någon anledning tror vi att killar går i gång på sådant, att de tycker att det är gulligt. Här, vill du ha min stek som jag så charmigt inte orkar äta upp? Efterrätt? Nej, jag kan inte få ner en bit till. Ha! Precis som om det nu skulle finnas en enda tjej som inte har lite extra plats för en chokladmousse eller gräddglass med färska bär. Tjena. Om man inte har ett BMI som signalerar undervikt lär han väl ändå kunna räkna ut med lilltån att man inte alltid äter så lite.

Att vara nykär innebär även att hjärnan
slutar fungera som den ska. Man blir extremt disträ och har svårt att komma ihåg annars så viktiga saker. Tandkrämstuben hittar man     i kylskåpet, på handfatskanten ligger Kalle och ler emot en från kaviartuben. Man kan sitta på ett jobbmöte utan att egentligen höra ett enda ord  av vad chefen just sagt. Och anteckningsblocket är fyllt med små hjärtan, söta krumelurer och övningsnamnteckningar med hans efternamn      i stället för ditt. Det är sant. Tjejer gör så. Redan efter ett par dejter börjar vi säga hans efternamn tyst för oss själva, lite för att testa hur det låter. Vi klottrar ner det på papper för att se om det ser bra ut. Vi kan faktiskt skena i väg och se hela livet framför oss med barn, hus, kommande semesterresor och happy moments. Fast det är inget vi säger högt, knappt ens till våra tjejkompisar. Utåt sett är vi easy going och tar dagen som den kommer.

Det värsta med att vara nykär
är kanske ändå det här med toalettbesök. Eller bristen på toalettbesök, ska jag kanske säga. Att vara nykär är ungefär samma sak som att lida av svårartad förstoppning. Man slutar helt enkelt att gå på tjotta. I alla fall när man är med honom, vilket är ganska ofta, för att inte säga dygnet runt, i förälskelsens startskede.
Att slå en drill kan man göra om man samtidigt spolar i vattenkranen eller försöker få strålen mot porslinet så att det inte skvalar så. Men man kan inte spola för länge i kranen för då kanske han tror att man gör något annat. Nummer två. Gud förbjude. Man vill vara den perfekta tjejen och hon gör inte nummer två. Tänk bara på alla eventuella ljud och ploppar, för att inte tala om de dofter man lämnar efter sig. Nej tack. Hellre blir vi förstoppade. Men visst är det härligt att vara nykär. Nydisträ, nyhungrig och nyskitnödig.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset