FRIDAH JÖNSSON: Det pågår en högst spännande sak i Big Brother för tillfället. Ja jag vet att ingen följer Big Brother för alla följer Paradise Hotel, men Big Brother är mycket intressantare om ni frågar mig. Häromdagen la produktionen en lapp i huset med orden ”Inled fas två av kärleksuppdraget”. Deltagarna hittade lappen och genast bröt de vildaste spekulationerna någonsin ut om vem som glömt lappen där och vem som hade ett kärleksuppdrag och vad det gick ut på och så fort någon var trevlig mot någon annan började det viskas om att det säkert var JUST PRECIS DEN personen som hade ett kärleksuppdrag.

Och nu är det ju lätt att tänka att det är ju bara en dokusåpa som ska starta intriger, men den psykologiska processen som pågår i Big Brother är inte alls olik den som pågår i Sverige 2014. Saker som är och alltid varit lögner har plötsligt direkt blivit en sanning. Ungefär en gång i veckan ser jag facebook-statusar om mystiska vita skåpbilar som åker omkring och försöker kidnappa barn. På samma sätt blev det organiserade tiggeriet med stenrika ligor en etablerad sanning, precis som de bortskämda ungdomarna som inte vill ha något jobb.

Ingen har egentligen sett något bevis på att de här sakerna skulle existera i verkligheten, men när tillräckligt många pratar om dem som sanningar blir det självklart att de finns. Det är så många saker som jag aldrig vare sig hört eller sett men som så många andra verkar känna till. Skolorna som totalförbjudit kött, kvinnorna som inte vill bli chefer, bloggarna som bara skriver om vad de äter till frukost. Jag känner inte till något av de här fenomenen men på sättet de omtalas så känns det onekligen som att det är jag och ingen annan som lever isolerad i ett Big Brother-hus.

Och det jobbigaste av allt är att jag inte vet hur man ska få stopp på det. Nu fick Metros Viralgranskaren en nominering till Stora Journalistpriset och det är ju minst sagt ett steg i rätt riktning, men vad ska man göra med alla lögner som flödar i vardagslivet? Alla påhittade sanningar som inte är klicksuccéer eller fejkade artiklar, hur ska man bemöta dem? Varje gång jag försöker slutar det bara med ett ”amen jag har HÖRT att det är så!” och så tar liksom diskussionen slut.

Varför finns det ingen Viralgranskare i vanliga livet? Varför har folk ingen förmåga att kritisera källor? Och framförallt: Om vi nu tvunget ska tjata om lögner som ingen vet var de kommer ifrån, varför kan vi inte i alla fall satsa på ett kärleksuppdrag istället för hetsen om att det faktiskt inte FINNS några kvinnliga artister att boka till festivaler?

+ Linnea Henriksson och Petter leder Musikhjälpen med Kodjo ! December, kom kom!

- Taylor Swift tar bort sina låtar från Spotify . Nu kan jag inte längre börja mina dagar med ”Shake it off” .

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset