Jag tror att det helt enkelt anses vara lägre status med böcker av kvinnliga författare. Det är därför de så sällan får något Nobelpris. ”Jag försökte få min man att läsa Joyce Carol Oates, men han sa att det var ’chic lit’ och bara fnyste”, säger en kvinna. Som läser en bok om dagen. Mest manliga författare, sa hon, men betonade att hon inte trodde på det där med manligt och kvinnligt. Hennes man höll med. Jag bad honom nämna en kvinnlig författare han läst. Det var många, sa han. Han kunde bara inte komma på någon just nu.
Varför har män inga kvinnor i hyllan? ”Jag begriper inte hur kvinnor tänker”, säger männen. Det är inte så konstigt, eftersom de sällan eller aldrig läser böcker som är skrivna av kvinnor. Tanken slog mig, återigen, när jag lyssnade på sommarpratarna. De manliga pratarna spelade nästan bara musik av och med andra män. Det var säkert bara en slump. En ren tillfällighet. De tänker säkert aldrig ens så. I manligt och kvinnligt. Så kan man ju inte tänka. Sedan började de manliga sommarpratarna rabbla upp sina favoritförfattare. Det var nästan bara män. Tomas Sjödin, författare, präst och pappa – och för övrigt en ganska sympatisk människa – berättade att han hade ett helt rum fullt av böcker, en tillflykt när livet kändes för tufft. Författarna hade fått egna rum i bokhyllan: Sven Lidman, C S Lewis, Gunnar Brusewitz, Olov Hartman, Birger Norman – män, bara män. Men det var säkert bara en slump. En tillfällighet. Eller?

Ni vet hur det är när man kommer hem till någon första gången. Kanske någon man är eller håller på att bli olyckligt kär i. För att lära känna honom så går man fram till bokhyllan för att se vad han läser. Hmmm, få se nu, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren och Tony Parsons och faktaböcker, faktaböcker, faktaböcker – alla skrivna av andra nördiga män. Så vi kvinnor läser Lundell, Kerouac, Östergren och Parsons för att försöka förstå hur de här männen tänker. Och när vi inte förstår så frågar vi. ”Hur kommer det sig att du inte har några böcker av kvinnliga författare
i bokhyllan?” ”Vad menar du?” ”Du har ju inte en enda bok skriven av en kvinna?” ”Har jag inte? Det har jag inte tänkt på. Det måste vara en ren slump.” För han har faktiskt läst böcker av kvinnor. Även om han inte kommer på någon just nu.

Kvinnorna har ganska fifty-fifty i bokhyllan. Fredrik Virtanen står bredvid Kerstin Ekman, som står bredvid Leif GW Persson, som ligger ovanpå Hanne Vibeke Holst. För att vi är intresserade av båda världarna. För att böckerna ger oss en unik chans att komma in under skinnet på alla dem som levt före oss eller som lever just nu, bredvid oss, i alla de parallella världar som finns alldeles i närheten av den som vi själva lever i.
Varför är inte männen intresserade av den kvinnliga verkligheten? Hur många män vet ens vem Birgitta Stenberg eller Aino Trosell är? Hur många skulle ens komma på tanken att läsa något av Linda Skugge eller Helen Fielding? Sånt kvinnotjafs. Men vad är Tony Parsons, då? Stor prosa eller Bridget Jones manliga motsvarighet?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset