Verklighetens "Barbie" är ett behjärtansvärt initiativ, men varför bryr sig ingen om hur Kendockorna ser ut? Det undrar Lisa Magnusson. 

LISA MAGNUSSON: Barbiedockor är en av de kanske allra mest populära barnleksakerna, och för somliga tycks leklustan hålla i sig även i vuxen ålder. Barbie har genom åren varit föremål för otaliga kreativa och psykologiska experiment. 

En konstnär förlänade henne samma proportioner som en genomsnittlig 17-årig tjej, ytterligare två har skapat varsin Barbie som hon skulle se ut osminkad. Och nu har en designer tagit fram en Barbie av mer mänskliga proportioner, med celluliter, bristningar och finnar. Syftet är att visa på hur orealistisk Barbie i grunden är. Hon anses göra småtjejer deprimerade över att de själva inte ser ut som hon. 

Det är klart att det är behjärtansvärt att vuxna månar så mycket om flickors välmående. Men det är en sak som stör mig. Jag har nämligen aldrig hört någon oroa sig över hur pojkars syn på sina trinda barnmagar påverkas av att Barbies pojkvän Ken sportar en tvättbrädemage. Jag har aldrig sett någon samhällskritisk konstnär skapa en potatisnäst och flyhakad Spiderman, eller en Transformer med en genomsnittlig tonårspojkes proportioner. 

Jag skulle vilja hävda att vuxenvärldens ensidiga omsorger, ironiskt nog, handlar om samma gamla fixering vid den kvinnliga kroppen som vanligt. Skälet till att ingen ägnar en tanke åt hur pojkar känner inför hur deras kroppar ser ut, är att deras utseende helt enkelt inte anses vara särskilt viktigt. Flickor, däremot, blir i vuxenvärldens ögon synonyma med sina kroppar redan vid en mycket ung ålder.

►LÄS MER: Här är verklighetens "Barbie"

Bekymren över den alltför perfekta Barbie är helt enkelt barnversionen av alla de där mediekampanjerna för att vuxna kvinnor skall lära sig älska sina kroppar ”trots” celluliter, bristningar, finnar och allt vad det kan vara. Men att säga att flickor och kvinnor är vackra som de är innebär fortfarande att be dem rikta blickarna mot sina egna kroppar, att fortsätta säga att det är viktigt att de är vackra.

Barbie är inte bara en docka, utan finns även i fiktionens värld. I den senaste barnboken om henne jobbar hon med datorer. Tyvärr råkar hon smitta både sin och sin systers datorer med virus, och måste ta hjälp av sina manliga kolleger för att få bort det. Hon kommer på en idé till ett spel men kan inte koda, så hennes manliga kolleger måste återigen rycka in. Trots att hon innehar titeln dataingenjör klarar hon inte ens av att starta om sin egen dator utan hjälp. 

Vad gör det med flickor att läsa den sortens böcker? Hur påverkas de av att få veta att kvinnor är korkade och inkompetenta och behöver hjälp av män för att klara sig? Detta är den typ av frågor jag tycker att vuxenvärlden borde ställa om den på riktigt eftersträvar realism och vill göra något för flickors självkänsla. Överlag vore det välgörande om folk kunde lyfta sina blickar från flickors och kvinnors kroppar och istället börja se till hur de är som personer. Precis som de gör med pojkar och män.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset