Det är Pridevecka i Blekinge och Veronica Löfnertz möter många glada människor.
Det är Pridevecka i Blekinge och Veronica Löfnertz möter många glada människor.

Niklas Löfnertz finns inte mer. Från och med förra fredagen är det Veronica Löfnertz som gäller. ”Jag har aldrig känt mig så självsäker och med sådant självförtroende”, säger Veronica.

Vännerna frågar om hon inte ska hissa flaggan. Den i Karlskrona rådhus. Veronica jobbar nämligen som vaktmästare. Och det är inte vilken flagga som helst utan Prideflaggan, för det råder feststämning och Pridefirande i Blekinge. ”Klart att du ska hissa den”, säger de.

Från och med en vecka sedan finns inte Niklas Löfnertz längre. 38-åriga Veronica gick ut öppet på jobbet och chockade några av kollegorna när hon berättade att hon numera är kvinna.

– Jag hade förberett min arbetsgrupp på det. Sen fanns det folk som inte visste någonting, säger Veronica. Jag har ju levt som tjej i ett halvår på fritiden. Men på jobbet så har jag inte kunnat. Jag ville ha igenom min namnändring först.

Det blev en del långa ansikten. Men inga negativa kommenterar – bara att det kan bli svårt att komma ihåg namnet till en början, vilket Veronica har förståelse för. ”Jag har ju sagt fel några gånger i telefonen själv”. Det var dock inte utan osäkerhet som hon tog beslutet. På kvällen mellan torsdag och fredag sov hon inte mycket. Men hon hade bestämt sig.

– Det kändes bara bra, jag var lite osäker, orolig för hur folk skulle reagera när jag verkligen skulle ta steget ut.

Veronica valde också att gå ut med sin historia i Blekinge läns tidning. Redan när hon var 16 år började hon misstänka att något inte var ”normalt” – ett ord som hon hatar att använda. Hon ville ha tjejkläder på sig, men av olika anledningar så fanns inte den möjligheten. När hon var 19 flyttade hon till en folkhögskola och fick tillfälle att prova sina korridorkamraters kläder.

– Det var en väldigt skön känsla, att kunna gå i den typen av kläder redan då. Sen dröjde det tills jag var 25 och flyttade hemifrån så att jag kunde köpa mina egna kläder.

►LÄS MER: Sam, 10, föddes som Iris: "Bara för att man har tjejkropp är man inte tjej"

Från början kallade hon sig för transvestit. Men för tre, fyra år sedan kom Veronica fram till att hon ville mer. Och sedan ett halvår har hon gått som tjej på fritiden. I maj kom namnändringsprocessen i gång.

– Från och med i fredags finns inte Niklas längre, säger Veronica. Jag har mått ganska psykiskt dåligt, men från och med att jag började komma ut som tjej har självförtroendet och självkänslan ökat betydligt.

Och det hörs på hennes röst när hon pratar. Nu har Veronica bestämt sig för att gå igenom en könskorrigeringsutredning. Ett långt ord och en lång process, men något som Veronica ser fram emot. Sista steget, efter många besök hos psykologer och annat, är ett kirurgiskt ingrepp.

I många år har hon levt med en osäkerhet och en känsla av att inte hitta sig själv.

– När jag sminkade på så var det inga problem, men är jag skulle sminka av och byta till Niklas igen så blev det så himla tungt att göra det. Jag ville leva som tjej.

När jag frågar Veronica vad som är bäst med att vara kvinna så nämner hon inget specifikt. Hon har alltid levt med upplevelsen att hon är född i fel kropp.

– När jag går som tjej fullt ut känner jag mig som hel människa, jag kan nog inte förklara det på ett bättre sätt.

Nu är Prideflaggan hissade i Karlshamn och det råder feststämning på gatorna. Vinden blåser konstant där nere på kusten, skrattar Veronica. Det är motvind överallt. Men för henne spelar det ingen roll. Just nu är det bara medvind.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset