Veronica Maggio gör cool Scocco-pop med oblyga texter.

Faktum är att det nästan är Christian Walz som förvånar mest med det här. Jag har aldrig reflekterat över honom som någon särskild låtskrivare. Men han kan ju uppenbarligen om han vill.

Det här är dock främst Veronica Maggios egna föreställning, där hon äntligen slängt all försiktighet överbord och är lite småkåt, lite het på gröten, lite framfusig, lite på och samtidigt ändå helt avslappnad och självklar.

Cool Scocco-liknande pop med fjäderlätta ljusa sommar­kvälls­melodier och förstås de oblyga texterna – utom i uppenbart dubbeltydiga ”Jag kommer” – sjunger hon om hur hon vill följa med någon hem i kväll hellre än att vara ensam.

Och sätter därmed fingret på den där känslan de flesta av oss någon gång upplevt, kanske en sommarnatt i Stockholm.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset