"Jag känner igen mig i det beteendet. Lärarna tvingar med en på någon typ av föreläsning och i stället för att ta till sig av kunskapen som är menad för en så ser man det mer som ledig tid ifrån skolan", skriver Evyn Redar.
"Jag känner igen mig i det beteendet. Lärarna tvingar med en på någon typ av föreläsning och i stället för att ta till sig av kunskapen som är menad för en så ser man det mer som ledig tid ifrån skolan", skriver Evyn Redar.

"Vi börjar snacka och jag som ska hålla föreläsningen fattar snabbt att hans plan var att placera sig så pass långt ifrån scenen så att han osedd kan zoona bort."

Jag står på scenen och tittar ut över de hundratals ungdomar som strömmar in i aulan. Stämningen i salen är spänd men på ett fnittrigt sätt. Många tittar nyfiket upp på mig samtidigt som de går och sätter sig. Alldeles strax ska jag påbörja en föreläsning för dem. Några minuter innan det är dags att kicka igång så får jag ögonkontakt med en kille i publiken. Han sitter långt bak så jag bestämmer mig för att kliva av scenen och gå fram till honom i hopp om att övertyga honom att komma närmare. Vi börjar snacka och jag fattar snabbt att hans plan var att placera sig så pass långt ifrån scenen så att han osedd kan zoona bort. Kanske in i sin mobil eller kanske till och med passa på att ta en snabb nap. Jag känner igen mig i det beteendet. Lärarna tvingar med en på någon typ av föreläsning och i stället för att ta till sig av kunskapen som är menad för en så ser man det mer som ledig tid ifrån skolan. Varför gör man egentligen så? Varför har man en förutfattad mening om vad som kommer att ske? Varför bryr man sig inte ens om att försöka ge det en chans? Jag var likadan. Efter en kort diskussion där jag lovat honom att han absolut inte kommer att ångra sig om han flyttar fram så tar han till slut sina grejer och sätter sig på raden närmast scenen. Föreläsningen är igång.

LÄS MER: Vi vet aldrig vad framtiden erbjuder – men vart vi än går så går vi framåt

Just nu är jag ute på turné med we_change, Sveriges största hållbarhetssatsning för unga. Som föreläsare så är min roll att upplysa gymnasieungdomar runt om i landet om FN:s 17 globala mål och om hållbar utveckling. FN:s globala mål, som ska vara uppnådda till år 2030, innefattar bland annat att utrota fattigdom, minska ojämlikhet och hantera klimatförändringarna. Eftersom målen utgår ifrån definitionen av hållbarhet så är det viktigt att engagera unga då det är de som sitter på innovationskraften och inom kort makten att förändra framtiden. Gång på gång upprepas det i föreläsningen om vikten av kunskap, engagemang och organisering. Vi försöker peppa genom att ge konkreta förslag på saker man kan bidra med för att uppnå målen och vi försöker få varje enskild ungdom på plats att förstå hur mycket de betyder i de här frågorna. För det är trots allt unga som är framtiden och därför är det viktigt att ge dem verktyg till att kunna utveckla samhället.

LÄS MER: Saudiarabiens kvinnosyn är inte otänkbar längre

Under föreläsningens gång så tittar jag lite då och då mot killen för att se om han fortfarande är med mig eller om han tappat feelingen och slutat lyssna. Det blir som en rolig grej mellan oss och varje gång jag vänder blicken mot honom så ger han mig ett leende och en tumme upp. När föreläsningen väl är slut så kommer han fram och lyckligt nog så är han ändå nöjd med det han fått höra. Jag börjar driva lite om att han i framtiden ska tänka på att alltid försöka sätta sig längst fram för det kommer i slutändan vara värt det. Han skrattar till och svarar ”Värt det? Jag tror inte det. Det är samma sak nästan varje gång. Vi får höra att vi unga ska sluta lata oss, att vi måste engagera oss, lära oss att speak up. Men sen när vi väl tar kraft och börjar prata om vad vi vill förändra, så är det ändå ingen som lyssnar eller bryr sig.”

 + Skanders nya album ”Hon”. Herregud så bra!

– Att ingen svensk festival bokat Childish Gambino ännu.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Kolumn