I Norrland hafva vi ett Indien” sa Axel Oxenstierna på 1600-talet. Han syftade på att det var ett rikt område som borde befolkas så att dess råvaror kunde utvinnas.
I dag tror jag att samma sak skrockande sägs varje gång ett gäng norrlänningar träffas, men de säger ”I södra Sverige hafva vi ett Indien” och så grenslar de sina snöskotrar och åker i väg för att ägna sig åt någon annan norrländsk fritidssysselsättning, som att tjuvjaga älg, snara ripa eller tävla i vem som kan spotta snus längst.
För det är lite absurt att vi i södra Sverige inte ska få utnyttja de tillgångar som finns där uppe, och det är Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven.
I dag riskerar delar av vår industri att slås ut därför att vi inte har tillräckligt mycket kraft. Vi måste producera mer el, annars är snart arbetslöshetstalen det enda som visar tillväxt.
Ett perfekt alternativ är då att bygga ut en del av de här vattendragen, för de är ju faktiskt en nationell tillgång.
Men vänta, säger du kanske. Det är inte bara norrlänningar som vill bevara älvarna. Fritidsfiskare och turister vill det också. Det är ju så vackert med strömmande vatten.
Visst. Men fråga dem som förlorar jobben på pappers- och massafabrikerna vad de tycker. De svarar nog att i jämförelse med en ödelagd bruksort så är en torrlagd älv bland det vackraste man kan se. De höga energipriserna slår mot många fler än vad förlusten av lax i älvar gör.

Jo, jag vet att det slår mycket hårt mot ekosystemen. Men vi måste helt enkelt välja. Varje sätt att producera energi påverkar naturen. Det gäller att välja det sätt som påverkar naturen minst och ger bäst tillskott av el.
Kol och olja är de allra sämsta alternativen, och även om jag är en varm förespråkare för vindkraft så vet jag att det tillskott som den kan ge inte är tillräckligt. Återstår utbyggd vattenkraft, ny kärnkraft eller en satsning på naturgas.
Alla alternativen är lika motbjudande – mina stämband förstördes på ett irreparabelt sätt när jag gick Barsebäcksmarschen på 1970-talet och ropade: ”Vad ska vi göra med Barsebäck?” Talkören svarade: ”Köra upp den i någons häck”. Vems häck minns jag inte riktigt. Men med den energipolitik som förs
i dag så är det uppenbart att vi alla riskerar att få något uppkört där bak.
Klimatet kräver att vi väljer bort kol och olja, jobben kräver att vi satsar storskaligt på vatten, kärnkraft eller gas. Hur motbjudande valen än är så måste de göras.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset