Börsen är skakig. Vi som köpte aktier för våra löner ser dem promenera bort mot solnedgången. Men det finns andra exempel på bortkastade investeringar i vårt land. Mänskliga resurser som kastas i sjön. Visioner som fimpas som cigaretter på den våta asfalten. Investeringar som skulle ha kunnat ge klirr i kassan men som inte tillvaratas.
Det är snart val. Selektiva sanningar kommer att bombardera oss. Politikerna kommer inte att erkänna sina misstag. Just därför tar jag tillfället i akt att berätta en enkel vardagshistoria och så får ni, begåvade läsare, dra era slutsatser och
ställa era krav.

I veckan var jag i Göteborg där jag mötte en mycket trevlig man som är lyckligt gift och har en högt älskad son i skolåldern. Eftersom hans fru har studerat i tolv år har han tvingats arbeta som taxichaufför i långa pass för att dryga ut hushållskassan. Men i hans liv är det frun som är huvudperson. Hon har studerat biokemi på Chalmers och doktorerat samtidigt som hon slet som städerska på Stena Line. När hon slutligen var klar med studierna och satt där med sin dyra doktorshatt på läshuvudet var det dags att ta klivet ut i arbetslivet. Det visade sig vara svårare än biokemiska formler. Hon sökte minst ett femtiotal jobb som hon var specialiserad för men svaret blev ständigt detsamma: ”Tack för visat intresse!” Då bestämde sig taxichaufförens hustru för att söka sin lycka utomlands. Hon skickade en jobbansökan över nätet till USA och plingplong så hade hon inte ett jobb utan fem att välja mellan. Lotten föll på Maryland där den svenska doktorn ska hänge sig åt cancerforskning på hög nivå. Nu packar familjen för att korsa Atlanten. Jag kan inte låta bli att fråga om lön, boende och skola. ”Det är fixat och klart” ler taxichauffören. ”Min fru kommer att tjäna ungefär 1 miljon kronor om året i början. De har ordnat boende åt oss, skola åt pojken och jag får väl leva på henne tills jag kan starta eget. För det är också ganska lätt i USA.”

Jag vet inte hur du reagerar när
du läser detta men själv blir jag både glad och ledsen. Glad för att en familj finner sin väg i livet. Glad för att en kvinna hittar ett jobb som hon är värd och som hon har kämpat för. Men mest blir jag ledsen för att vi i Sverige inte förmår utnyttja de resurser vi själva skapar. Genom att ge kvinnan studie- och forskningsbidrag investerar vi i henne. När vi sedan inte ger henne en möjlighet att praktisera sin kunskap är det som att vi kastar vår avkastning. Det är som att så men inte skörda.
Varför fick hon inga jobb i Sverige då? Till saken hör kanske att biokemidoktorn heter Doktor Abeba och hennes käre make heter Sentayo. De kom från Etiopien för en massa herrans år sedan. Som så många andra hamnade de i Angered där de har bott sedan sin ankomst. Långnäsa på oss. Där rök ännu en doktor som smarta USA kan gynnas av. Ni får dra era egna slutsatser. Om det var rasistiskt eller blott en slump. Om det var diskriminering eller brist på integrering. En sak är säker och det är att det är en nationalekonomisk förlust för oss som är kvar.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset