Är det rimligt att försöka slå så mycket knut på sig själv att man får stressmage av att givetvis inte lyckas matcha det "perfekta levernet"? undrar Cissi Wallin.
Är det rimligt att försöka slå så mycket knut på sig själv att man får stressmage av att givetvis inte lyckas matcha det "perfekta levernet"? undrar Cissi Wallin.

"Skippa sockret, om du älskar ditt barn", lyder rubriken på en debattartikel i Aftonbladet. Är det lika bra att jag och maken anmäler oss själva till både soc och Bris? Eller räcker det med att tatuera "skippade inte sockret, hatar barnet" i pannan? skriver Cissi Wallin.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

”Skippa sockret, om du älskar ditt barn”. Jo, så skriker rubriken till en ny debattartikel i Aftonbladet. Skriven av Sveriges troligtvis mest rediga morsa, som antagligen skulle behöva gå i terapi i ett halvår om ungarna råkade norpa varsitt Brago-kex. Och de där otroligt rediga och konsekventa föräldrarna fascinerar. För aldrig har jag haft mer sympati för kapitulerande mammor och pappor som handlar mat med småbarn, som nu. När jag alltså själv handlar på mataffären med en kort person med orimligt stark vilja, i kombination med nyfunnen trotsålder. Och redan har jag hunnit muta med ”det vita guldet”. Sockret! Skilsmässoräddaren! Sinnesfridsskaparen!

Själv växte man ju upp på en ”diet” beståendes av limpmackor med sylt och ”O’boy” så tjock att den lika gärna hade kunnat extraknäcka som murbruk. Hela min generation faktiskt. Och vi blev ganska okej. Och trots att jag så klart vet att vitt socker är dåligt så kommer jag på mig själv med att avundas min föräldrageneration. För tänk vilken picknick det var att ha småbarn innan denna anala tid av panik och hysteri över tamefan allt. Vilken skön tillvaro!

LÄS MER: Nya råd om socker till barn

Häromveckan såg jag ett Facebookinlägg av en förälder som är så rädd för plast (plast är alltså det nya uranet) att hon börjat gråta på BB, när de bara erbjudit nappflaskor i just plast. Som man dessutom ”tvingades” värma i en micro (micron är alltså det nya Tjernobyl)! Och på x antal kompisars barns förskolor drar föräldramötena alltid ut på tiden, eftersom nojiga päron bara måste ställa 72 nojiga frågor om allt från rättvisemärkta innetofflor till huruvida sockerhalten i mellanmålen faktiskt understiger x antal gram.

Det anala föräldraskapet äter sig fram likt en jävla tumör, och både förkläs och normaliseras som ”rimlig omtanke”. Säg mig – är det rimligt att försöka slå så mycket knut på sig själv att man får stressmage av att givetvis inte lyckas matcha det ”perfekta levernet”? När jag hängde i mammagrupp med första bäbisen på armen fick jag bevittna hur jätterediga morsor dukade upp fascinerande egenbufféer. Det var en odyssé av hemlagade små ekologiska och sockerfria bäbismellanmål, i ”giftfria” plåtburkar, egengjorda våtservetter (hemsydda tvättlappar i gurkvatten) och små snidade (genusmedvetna) träleksaker för 300 spänn styck. De ville också gärna mässa om vikten av tygblöjor och farorna med ”arsenik i riskakor”. Och det enda jag kunde tänka var att den berömda kvinnofällan duktighetskollapsen nosade i arslet.

LÄS MER: Cissi Wallin: Normal-normen har oss allihop i ett strypgrepp

Jag och maken är ju ganska nöjda om vi inte skapar några större barndomstrauman hos lillstackarn. I går sög han till exempel på en platssked. Sen åt han ett Brago-kex.

Kommer han dö nu? Ramla ihop och sluta andas? Är det lika bra att vi anmäler oss själva till både soc och Bris? Eller räcker det med att tatuera ”skippade inte sockret, hatar barnet” i pannan?

+ Agnes Wold. Tack för att du finns och mässar om sans och balans i denna anala tid!

– Skampålen. Du kan tydligen inte göra RÄTT som förälder i dag. Allra minst om du inte är nitisk.

LÄS MER: Cissi Wallin: Makthavare med makt över mångas liv ska inte tro saker – de ska veta

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om mat barn Socker