"Till slut sitter du i rättssalen bredvid mig och orkar vittna om psykisk och fysisk misshandel, om sexuellt våld, om övergrepp", skriver Viktor Banke.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag arbetar med brottmål och med asylrätt, vilket dessvärre är liktydigt med att möta utsatta kvinnor från hela världen. Kvinnor som kontrolleras, misshandlas, förtrycks, hotas. Och med anledning av den internationella kvinnodagen vill jag tillägna denna text några kvinnor jag företrätt under de senaste åren.

Den här texten är till dig, som för några år sedan gick igenom din asylprocess och log som om du och din familj aldrig jagats iväg från ert hem av den islamska statens soldater. Som inte blottade den fruktan jag antar att du kände vid tanken på ett återvändande till ett nyupprättat kalifat där flickor i din ålder fortfarande säljs på marknader till vuxna män.

Den är till alla er som haft män som blivit totalt förändrade under ert förhållande. Mönstret är nästan identiskt oavsett var männen kommer ifrån. Först misstron och svartsjukan, sedan raseriutbrotten och de kontrollerande sms:en, och du som anpassar hela din tillvaro för att hålla honom på gott humör. Sedan något enstaka slag, som återkommer några gånger, och slutligen den där gången när allt rinner över. Till slut sitter du i rättssalen bredvid mig och orkar vittna om psykisk och fysisk misshandel, om sexuellt våld, om övergrepp.

LÄS MER: Viktor Banke: ”Det går inte en dag utan att jag är tacksam över att jag är pappa”

Den är till dig som vuxit upp i ett upplyst, modernt land där män ändå inte klarade av att du opinionsbildade om något så självklart som kvinnors rättigheter och därför hotade dig med döden tills du tvingades fly. Och till dig, som råkade bli tillsammans med en man som inte kunde hantera din självständighet men som inte hade några problem med att återkommande misshandla dig. Jag är glad att du orkade polisanmäla.

Den är till dig som ville gifta dig med den du älskar och därför hotades till livet, och till dig som ville klä dig efter eget önskemål och därför blev inlåst och våldtagen. Den är till dig som åkte med fel taxichaufför och till dig som trodde gott om han som sa sig ha blivit en bättre människa den här gången.

Den här texten är till dig som härom dagen fick besked om att du får stanna i Sverige eftersom du som kvinna riskerar skyddsgrundande behandling i ditt hemland. Du vars man dog vartefter hans bröder plötsligt var där med sina händer och sina ambitioner att tvinga dig till giftermål och underkastelse. Nu får du för alltid leva i ett land som förvisso har en bit kvar till jämställdhet men som ändå har kommit långt på vägen.

Den här texten tillägnas minnet av den liberianska kvinnan Salome Karwah, som under slutet av 2014 prydde omslaget till Time Magazine och tillsammans med andra som kämpat mot Ebola utsågs till årets person, men som avled den 21 februari på grund av komplikationer efter förlossningen av hennes fjärde barn.

Plus: Mars! Helvetesmånaderna är över.

Minus: Klimatoron är som bortblåst. Osmart.

LÄS MER: Viktor Banke: ”Vi måste lämna osäkerheten om hedersförtryck”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset