– Jag måste dra, ska träffa en kompis om tio minuter.

– Jaha, vad heter hon?

– Ehh… Eric.

Vi som har kompisar av ett annat kön än vi själva har är vana vid den här typen av sociala minihaverier. En liten lightversion av det som den som är kär i någon av samma kön får höra hela tiden. Inget elakt ment, inget dramatiskt egentligen, bara ännu en bekräftelse av ett vi är lite… annorlunda. Jobbigare blir det för den pappa som blir avsnäst av serveringspersonalen som misstar hans dotter för en alltför ung flickvän. Eller de kollegor av olika kön som av självklart bokas i dubbelrum på jobbresan. Den finns där, hela tiden. Idén att om en man och en kvinna som ses tillsammans också är tillsammans, trots att vi egentligen vet att det inte alls behöver vara så.

Man kan tycka att det här är en liten grej, och visst. Missförstånd kan redas ut, hotellrum bokas om, och man kan faktiskt vara noga med att lägga till prefixet tjej- eller kill- framför ordet kompis. Problemet är att missförstånden är symptom på något djupare. Tanken att män och kvinnor inte kan vara vänner är bara ett av många tusen exempel på hur vi låter samhällets normer begränsa oss, trots att få av oss egentligen vill det. För hur man än vrider och vänder på det är det en enorm begränsning att direkt avfärda femtio procent av jordens befolkning från sitt umgänge utan att ens lära känna dem, bara för att de råkar ha fel kön. Den här uppdelningen är inte bara en förlust för individen, som får mycket färre härliga kompisar att välja bland. Den är också, tror jag, en anledning till varför ojämställdheten i stort biter sig fast. Hur får man jobb? Genom andra. Hur lär man sig att ta hand om ett barn? Genom andra. Hur lär man sig vad som är normalt och vad ”alla andra” tycker? Genom andra, så klart. Det säger sig självt att om vi bara umgås med folk av samma kön, kommer möjligheterna och kunskapen vi får också vara knutet till det där könet. 

Så om det är en sak du redan idag kan göra för dig själv och för jämställdheten, så är det följande: hör av dig till en kompis av motsatt kön. Har du ingen sån kompis? Ta en kollega. Ingen kollega heller? En familjemedlem eller släkting funkar bra. Ta en fika eller en lunch eller en öl efter jobbet, bara ni två. Prata om vad som helst. Innan du vet ordet av har du fått en massa nya idéer. Och vem vet, kanske är det just den kompisen som sitter på kunskap om det du behöver: drömjobbet. Bästa dagiset i stadsdelen. Hur man bygger elementskydd. Hur man tar kontakt med någon man är intresserad av. Samtidigt blir ni ett litet exempel på hur enkelt det är att bryta mot onödiga normer. Och vips har den där fikan inte bara gjort en massa bra för dig, utan för världen i stort. Det kan ju vara värt en timme av din tid.

+ Männen i mitt liv. Eric, Kalle, Max, Aron, John, Sebastian och alla andra som krossar patriarkatet genom att dricka öl med mig ibland.

– Enkönade svensexor och möhippor. Så onödigt att av någon slags traditionsskäl utesluta några av sina bästa vänner från en så viktig grej.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset