LISA MAGNUSSON: Det har skrivits en del om Kulturmannen på sistone, det vill säga den där helt odrägliga skaaapande mannen som tar sig själv på så stort allvar att omgivningen bara antar att han måste vara något stort på spåren och behandlar honom därefter. Han kan ostraffat göra vad som helst. I Dagens Nyheter menade den biträdande kulturchefen Åsa Beckman emellertid att hans sort är på utdöende. Sedan dess har det skrivits ett otal texter om honom i flera olika tidningar. Nu undrar många, däribland Expressens biträdande kulturchef, Jens Liljestrand, vem denne man är? Varför nämner ingen några namn?

Begreppet Kulturman är egentligen missvisande, för han tar sig många skepnader. Det är inte kulturintresset som är grejen här, utan hans brist på respekt för andra människor, och den underdånighet de trots det visar honom. (Jag skriver honom, för kvinnor kommer helt enkelt inte undan med slik skit.) Men visst existerar Kulturmannen även i allra högsta grad inom kultursvängen. Och här kommer ett namn: Mustafa Can.

Mustafa Can är en Kulturman som för drygt tre år sedan skrev en porrnovell om Siv Jensen, partiledare för norska Fremskrittspartiet. Det var rent sexuellt förnedringsvåld. I novellen beskriver han hur tänd hon är på honom, hur allt hon vill är att ha hans ”stora kuk” som tidigare har trängt in ”i säkert över tusen kvinnor”, hur hon pullar sig själv med hela handen medan de diskuterar politik et cetera. Han reducerar henne till ett underliv, påpekade Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg i en mycket välskriven text. Själv frågade jag, i kommentarsfältet hos en gemensam bekant på Facebook, Mustafa Can vad han höll på med. Han svarade överlägset att allting var en del av en större, väl genomtänkt plan, och att jag skulle förstå sedan när han omsider uppenbarade den för oss alla. Det var som sagt snart tre år sedan. Fortfarande är han oss svaret skyldig.

När män talar om att straffknulla kvinnor så äcklas vi över deras sätt, förbannar – med rätta – deras beteende. Vi kallar det kvinnohat. Men när orden kommer från en uppburen Kulturman, och när den utsatta är en partiledare för ett rasistiskt parti, då spelar tydligen inget någon roll längre. I dagarna publicerade den tidigare så beklämda Åsa Linderborg en högtravande text av Mustafa Can som handlade om det fina i att han skall sommarprata i Sveriges Radio i år. Ja. Han skall alltså vara sommarpratare, vilket ju är det närmaste en adelstitel man kommer i det här landet. Och folk länkade texten, en masse, som om allt inte bara vore förlåtet utan helt bortglömt: ”Bra och viktigt av bästa Mustafa Can”.

Hallå? Vad är det för fel på er? Se mig i ögonen och säg att ni skulle ha gjort samma sak om exakt samma ”bra och viktiga” text hade varit skriven av en vanlig kvinnohatare? Se mig i ögonen och säg det så kan vi alla sedan skrocka hånfullt tillsammans över att Kulturmannen inte finns överhuvudtaget.

+ Kulturtantpodden med vinfnissiga Gunilla Brodrej och Martina Montelius. Bästa jag hört. 

– Världens mest jämställda land? Knappast. I  World Economic Forums mätning hamnar Sverige bara på fjärdeplats.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset