Wasahofs personal har föredömligt valt att behålla västarna på. En skön syn, tycker Björn af Kleen.
Wasahofs personal har föredömligt valt att behålla västarna på. En skön syn, tycker Björn af Kleen.
Urban Brådhe

Goda fettbomber.

Urban Brådhe

Varit med länge.

Det anrika brasseriet Wasahof på Dalagatan 46, med sina vackra väggmålningar och gulnade mönstertapeter, stoltserar även med stilenliga kypare. En hel ensemble av patinerade personligheter tjänstgör där – vår man häromkvällen påminde i långt hår och mustasch om en tysk varietéartist på rymmen.

En assisterande servitris langade fram en skål pommes frites (till moules marinières, 172 kr) med repliken: ”här kommer kalorierna”. Någon vecka tidigare hade jag serverats av en korrekt vaktmästartyp i medelåldern som presenterade menyn med samma auktoritativa saklighet som en väderrapportör på P1. Det är ovanligt att en kvalitetskrog i Stockholm erbjuder servitörer med så mycket äkta karisma; den genomsnittliga Stockholmskyparen är annars lättglömd i sin strama självmedvetenhet. Dessutom är det föredömligt att Wasahofs personal behållit västarna på – en skön syn i en stad där kollegorna allt oftare låter skjortan hänga utanför och serverar 300-kronorsrätter i sneakers.

Wasahof blickar ut mot Vasaparken som är på väg att bli ett slags Central Park i miniatyr – Studiefrämjandets Ateljehuset precis intill parken har renoverats och delats upp i trettio dyra designlägenheter som Henrik Schyffert och Fredrik Lindström ska vara aspiranter på (enligt tidningen S). Redan i dag tycks Wasahof ha en kapitalstark publik med påfallande många svarta kavajer. Men man måste vara trygg i sin burgenhet för att uppskatta krogens bohemiska tilltal – och Lindström/Schyffert kan säkert trivas på sin potentiella kvarterskrog, trötta som de är på allt ljust och fräscht.

Trots läget och trots sin välbärgade publik – Blondinbella brukar tydligen bjuda sin pappa på middag här – har Wasahof en relativt prisvärd meny: samtliga varmrätter kostar under 300 kronor. Deras trancherade ankbröst med bakad schalottenlök och en sås på svartvinbärslikör för 258 kronor kan vara en av innerstadens mest tillförlitliga huvudrätter i den prisklassen. Jag föll till och med pladask för den styva potatiskakan med ett slags frasigt Janssons frestelse-lock som ackompanjerade ankan.

Mina förrätter var lika suveräna: murklor i grädde gratinerade med comtéost för 128 kronor är fettbomber nästan lika delikata som sniglarna med hackad persilja för 159 kronor, oljiga och salta mästerverk jag i flera år framhållit som Stockholms bästa.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset