Fåglar och skjutdörrar vid entrén.
Fåglar och skjutdörrar vid entrén.

Sjöstadens gourmetrestaurang påminner mest om en porrfilmsstudio i Bagdad. Björn af Kleen konstaterar lättat att maten är bättre balanserad.

Urban Brådhe

Ankleverterriner.

Inredningen är hallucinatorisk kitsch, men maten lagad med kunskapens omsorg, skriver Björn af Kleen.

Kring Möllevångstorget i Malmö finns butiker som säljer överdådig orientalisk heminredning i pastellfärgad satin. Något oväntat har nyöppnade Zee the Restaurant, på kajen i det annars så återhållna Hammarby Sjöstad, valt att inreda sin seriöst syftande gourmetkrog med dessa butiker som inspiration: Zee ser ut som en porrfilmsstudio från Bagdad.

Skönt att det uppstått en marknadsnisch för Saddam Husseins gamla palats­inredare.
I foajén – elektriska skjutdörrar av stormarknadskaraktär, synd att man skippat rullband – möts man av två fåglar i skimrande bladguld som på huvudet balanserar varsin fjäderlampa. Matsalsstolarna är bländvita komplett med nygotisk karm. Framför köksluckan hänger ett rosa satindraperi. Den ovanliggande baren tycks vara ett chambre separée anpassat för Berth Milton med en imitation av asiatisk sidentapet.

Om detta är ironi är den så konsekvent genomförd att ägarna borde tvångsanslutas till Killinggänget. Denna investering i tacky smak hade mest varit sorglig om inte Zee faktiskt har inslag av briljans, i alla fall av äkta yrkeskunnande.

Om inredningen är hallucinatorisk kitsch är maten lagad och vinerna valda med den stora kunskapens omsorg, och presenterade med en lugn och behaglig bildning. Effekten är märklig: som om Peter Englund skulle tillkännage Nobelpristagaren i litteratur från Bingo Rimérs skrivarlya.

Först får vi ett utmärkt vaktelägg som aptitretare, sedan äter vi tre små lysande ankleverterriner med blodgrape för 180 kronor. På det pankofriterad havskräfta med saffran och lime, för 160, vars ­sjö­grässallad först smakar fränt men som sedan i små tuggor harmonierar. Jag rekommenderas kalv av en exklusiv ras från Djurgården som anländer mör med klokt utvalda grönsaker i form av zucchini och tomatkonfit. För 295 kronor känns det som en lyxigare varmrätt än den tio kronor billigare fasanen från Estuna gård i Norrtälje, som kommer översvämmad av tjock brun sås.

Att äta gourmet handlar till viss del om volym och rytm. Och Zee lämnar plats för en mörk chockladcrème till en skiva välrostat surdegsbröd. På väg ut säger servitrisen att Zee inte ”finns på kartan” varför taxibilarna kör vilse. Det kan förstås i överförd bemärkelse. En påkostad porrfilmsskrubb med prisvärt gourmetkrubb, nej, det måste vara en knasig dröm.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset