ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Agnes Arpi: Lågutbildade ska inte behöva dö på grund av ojämlik cancervård

Agnes Arpi · 3 Apr 2018
Uppdaterad 4 Apr 2018
"Människor med låg utbildning får sämre cancervård än människor med hög utbildning", skriver Agnes Arpi.

"Människor med låg utbildning får sämre cancervård än människor med hög utbildning", skriver Agnes Arpi. Foto: Shutterstock/IBL


2 900 liv hade sparats varje år om samtliga cancerpatienter hade samma överlevnad som de högutbildade, skriver Agnes Arpi om att fler lågutbildade än högutbildade dör i cancer, trots att det inte är någon stor skillnad i insjuknande hos de båda grupperna.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Människor med låg utbildning får sämre cancervård än människor med hög utbildning. De får längre väntetider, mindre avancerad sjukvård och mindre rehabilitering, och eländet beror delvis på vårdpersonalens fördomar och generaliseringar. Det finns fler faktorer, men 2 900 liv hade sparats varje år om samtliga cancerpatienter hade samma överlevnad som de högutbildade. Det säger Cancerfonden i sin senaste årsrapport.

Det finns många uppfattningar om svensk vård som borde omvärderas. Att vi är jämlika inför vården är en sådan sak. Möjligheten att få upprättelse genom att påtala bristerna en annan.

Patientlagen från 2015 var tänkt att stärka patienters ställning. Men en rapport från Myndigheten för vård-och omsorgsanalys visar att patienternas läge i stället har försämrats gällande tillgänglighet, information och delaktighet, där Sverige också hamnar lågt internationellt. Även rättsligt är svenska patienters ställning svag – svagare än i alla våra grannländer.

Från och med den 1 januari 2018 gäller också en ny lag för klagomålshantering inom sjukvården. Nu är det i högre grad vårdgivarna själva som ska utreda klagomål, i stället för Inspektionen för vård och omsorg (IVO). I teorin låter det förstås bra – svarstiderna ska kortas. Men vad finns det för skäl att tro att den som kritiseras ska göra en opartisk bedömning av sitt eget agerande? Speglar det patienters erfarenheter av att klaga på vården?

Rapporten om patientlagen visar att en majoritet av patienterna som vill lämna klagomål avstår. Den största delen som klagar vänder sig redan till vårdgivaren, men de är i låg grad nöjda med hjälpen, vilket de har gemensamt med dem som har klagat i andra instanser. Som om inte det vore nog brister även IVO:s handläggning i kvalitet och rättssäkerhet.

”Anmäl!” är en sak som folk gärna säger när vården brustit och man vill se rättvisa skipas. Ja, försöka går ju, om man nu exempelvis skulle upptäcka att man har fått dålig cancervård för att man inte har läst på högskola. Det är bra att missnöje når verksamheterna, men tro inte för mycket om patienträttigheterna i Sverige. Besvikelsen kan bli salt i såren.

Plus: Min topplista över myndigheter just nu: Vårdanalys, Inspektionen för socialförsäkringen, Läkemedelsverket.Minus: Jag har en topplista över myndigheter.

Agnes Arpi

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi

klar

Artikellänk är kopierad

Agnes Arpi
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro