ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Agnes Arpi: Mediebranschen rymmer en egen sorts vidrighet

Agnes Arpi · 23 Okt 2017
Uppdaterad 23 Okt 2017

Foto: TT


I mediebranschen håller man sig med stjärnor och guldkalvar, som hålls om ryggen av både män och kvinnor. Det är här folk har fans. Samtidigt är både medie- och kulturvärlden ökända för sina skitkontrakt, och en stor del av arbetskraften jobbar under högst osäkra villkor. Vad har en tillfälligt anställd eller en praktikant att sätta emot chefen eller profilen?, skriver Agnes Arpi.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

De grövsta sexuella trakasserier som jag har sett på en arbetsplats inträffade i hemtjänsten, och riktades mot den enda mannen, som var timvikarie. I ett annat fall var det en tonårig sommarjobbande kvinna som utsattes av vår kvinnliga chef.Anledningen till att jag tänker på det nu, trots att rollfördelningen var en annan, är den svallvåg av berättelser som kommit upp till ytan under hashtaggen #metoo. Det handlar om sexuella trakasserier i alla möjliga sammanhang, om övergrepp och regelrätta våldtäkter.

Att intresset är så stort handlar förstås om att det är offentliga personer som står anklagade. Någon folkstorm blir det knappast av vittnesmål från hemtjänsten, lagret eller restaurangköket. Men jag tror också att mediebranschen, liksom kulturvärlden, rymmer en egen sorts vidrighet.

Det är nämligen här man håller sig med stjärnor och guldkalvar, som hålls om ryggen av både män och kvinnor. Det är här folk har fans. Samtidigt är både medie- och kulturvärlden ökända för sina skitkontrakt, och en stor del av arbetskraften jobbar under högst osäkra villkor. Vad har en tillfälligt anställd eller en praktikant att sätta emot chefen eller profilen? Vem av dem ryker?Kombinationen av upphöjda gunstlingar, en enorm maktobalans, behovet av kontakter för arbete och starka incitament att sopa saker under mattan skapar kassa förutsättningar för att ta itu med både mobbning och trakasserier.Trakasserierna som jag bevittnade fick också fortgå. Om mannen i det första exemplet hade klagat var risken stor att han inte hade fått några fler timmar. Kvinnan i det andra exemplet hade sitt första jobb någonsin och ville inte vara besvärlig. För många finns det inget utrymme att vara just det – besvärlig.

Plus: Film. Blade Runner 2049. En utmärkt mindfuckfulness-upplevelse.

Minus: Mindfuckfulness. Vem är replikant och vem är människa? Har replikanterna egna slavar? Do androids dream of electric sheep?

Agnes Arpi

klar

Artikellänk är kopierad

Agnes Arpi
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro