ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Agnes Arpi: Vi är inte 23 längre – det är underbart

Agnes Arpi · 27 Nov 2018
Uppdaterad 27 Nov 2018
"Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?", skriver Agnes Arpi.

"Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?", skriver Agnes Arpi. Foto: Pexels


Man står vid ett skyltfönster och frågar sig: Har Lindex börjat sälja snygga kläder eller är det jag som har blivit målgruppen?”, skriver Agnes Arpi.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag åt frukost med en vän häromdagen. Hon var sliten sedan kvällen innan – en middag med två enheter alkohol. Nuförtiden gillar vi att prata i enheter, som om vi vore en enkät om folkhälsa. Jag har upptäckt en sak: För ett tag sedan var vi typ 23 år gamla, nu är vi äldre. När hände det? Hur?

Om vi bortser från klassiker som omfattar många men långtifrån alla – stadig partner, anställning, fast boende och barn – finns det några saker som har förändrats.

quotation startJag sms:ar de jämnåriga män och kvinnor som jag umgicks med för tio år sedan. Vilka är de tydligaste tecknen på att vi har åldrats?quotation end

Som 33 i stället för 23 kan man (jag) drabbas av nya filosofiska frågor. ”Vad ska jag bli när jag blir stor?” spelar mindre roll, i stället står man vid ett skyltfönster och frågar sig: ”Har Lindex börjat sälja snygga kläder eller är det jag som har blivit målgruppen?”

Kanske skaffar man sig både hålfotsinlägg och bettskena, för att kroppen och tänderna har börjat gnissla, men muntrar upp sig själv med att man fortfarande är relativt ung. Kanske ställer man sig frågan hur andra orkar festa. Man orkar inte försöka förstå all ny teknik. De flesta håller sig fortfarande till Facebook, ett omisskännligt ålderstecken i sociala medier-landskapet.

Jag sms:ar de jämnåriga män och kvinnor som jag umgicks med för tio år sedan. Vilka är de tydligaste tecknen på att vi har åldrats? Vi som var nästintill odödliga, som klarade oss utan sömn, kostcirkel och pengar i staden där vi bodde.

De svarar:

”Alkoholen tar aldrig slut på festerna. Någonstans vann mängden vi har råd att köpa över mängden vi faktiskt dricker. Plus funktionsplagg och bekväma skor.”

”Vi äter inte kanelbullar ostraffat.”

”Inte förstå Snapchat. Förfasa sig över att mittbenor är inne. Gapa på någon som ägnar sig åt vandalisering. Handla matvaror på nätet. Ha oöppnad alkohol hemma.”

”Orkar ej vara bakfulla. Orkar ej stå ut med ruttna personer. Läser inte Nöjesguiden. Fryser mindre.”

”Läser hellre en bok än går på klubb, äter hellre en nice frukost än går på svartfest, vill släktforska, har börjat träna regelbundet, bryr mig inte så mycket om vad folk tycker.”

Vilka tråkiga människor jag känner! Jag har fortfarande ingen aning om när och hur de slutade vara typ 23, men det är underbart.

Agnes Arpi

Plus: Inte alltför långt kvar till 40. Undrar vad vi gör då, förutom att släktforska och inte orka frysa.

Minus: Debattera på internet. Finns ingen tid för illvilliga personer längre. Jag måste duscha mina pelargoner.

”Jag har fått syn på något som jag tycker är fruktansvärt” – möt Agnes Arpi i videon nedan

klar

Artikellänk är kopierad

Agnes Arpi
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro