ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Alex Schulman är som en rysk docka"

metro · 3 Okt 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

HILLEVI WAHL Efter min förra krönika – om att Alex Schulman var en bluff – blev det ett jäkla liv. Inte minst på Alex Schulman själv. Så här skrev han i sin blogg:”Någon Hillewi Wahl skriver att jag är en bluff i Metro i dag. Jaha. Men jag har inte en Paddington-stor skinnjacka på mig i alla fall. Jag kavlar inte upp mina jeans heller. Och om någon tar en bild på mig så ställer jag mig inte och dinglar med händerna, som om de blivit svårt brännskadade. Och när jag går till frissan, så säger jag inte: ’Hej hej, kan du klippa mig som ett fuckin’ freak, tack så mycket?’ Det gör jag inte i alla fall.”Så nu har jag bytt ut min bylinebild och Alex har lagt ner sin blogg. Det känns lite 1–1 där.Det som skrämmer mig – och nya PO:n Yrsa Stenius – är inte Alex Schulman i sig. Eller ens hans blogg. Utan snarare det enorma behov av elakheter som tycks finnas hos oss allihop. Tvåhundratusen läsare skrattade åt hans personangrepp och påhopp på utländska folkgrupper varje dag. Och det på en nivå som inte är mycket högre än en tioårig skolgårdsmobbares.”De ville ha blod”, sa Alex själv.

Jag vet inte om han var så illa berörd som han låtsades. Hans fasad har många lager. Han är som en sådan där rysk docka, som bara kliver ur det ena skalet efter det andra.Godheten är på väg tillbaka, skrev DN Söndag i senaste numret. Lite apropå Alex Schulman. Jag hoppas att de har rätt. Men det var inte så alldeles förfärligt länge sedan som det röstades in främlingsfientliga partier både här och där i landet. Och rullstolar dras in för de sjuka. Och de sjuka ska ut i arbetslivet. Marsch pannkaka. Arbeit macht frei. Nej, jag kommer inte att sakna Alex Schulmans personangrepp. Men det finns glimtar på hans blogg som var briljanta. Det var när han skrev korta, till synes helt omotiverade inlägg om sin saknad efter pappa, tv-profilen Allan Schulman, för övrigt en inte helt okomplicerad man, han heller.

Kanske är det det som allting till slut handlar om. Vårt behov av att bli bekräftade. Helst av pappa, i brist därpå av 200 000 blodtörstiga bloggläsare.Jag vet att jag låter som en gammal tant i freakfrisyr, Alex. Men slösa inte bort din begåvning på strunt. Jag är övertygad om att du skulle kunna gå längre än såväl din mamma och pappa som din morfar Sven Stolpe om du bara vågade blotta dig på riktigt och skriva en roman om förhållandet till din pappa. Vi är minst 200 000 som skulle jubla. Jag lovar.

+ Att vi får möta så många spännande människor i tv:s småkanaler. Som professor Sture Linnér. Vilken man!

– Göran Persson blev bortröstad som statsminister och visade vem han var: en riktig krösus som inte ens vill svara på journalisternas frågor.

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro