ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en debattartikel. Personen, företaget, partiet eller organisationen som har skrivit texten driver en åsikt och argumenterar för den. En debattartikel publiceras med namn och bild på den som står för åsikten.

Alla måste våga stå bakom oss transpersoner

Metro Debatt · 9 Dec 2016
Uppdaterad 9 Dec 2016
Det finns en hel rad anledningar att fortsätta att lyfta transpersoners rättigheter, skriver Emilia Larsdotter och Therese Sebastian Jacobzon.

Det finns en hel rad anledningar att fortsätta att lyfta transpersoners rättigheter, skriver Emilia Larsdotter och Therese Sebastian Jacobzon. Foto: Vilhelm Stokstad/TT & Privat


Att vi transpersoner hörs, syns och säger ifrån beror på att vi tröttnat på att se våra lidande syskon dö. Så snälla möt oss med ett leende, ett vänligt ord, våga hålla vår rygg när någon kränker, våga dela artiklar på sociala medier, skriver Emilia Larsdotter och Therese Sebastian Jacobzon.

klar

Artikellänk är kopierad

Den senaste tiden har väldigt många röster höjts rörande transpersoners rättigheter. Runt om i landet finns nu massor med engagerade människor som arbetar med vad som blir nästa års Pridefestivaler, så även vi inför Borås Pride 2017. När vi lyfter detta hörs ofta kommentarer som: ”Men seriöst, måste ni hålla på varje vecka?” eller ”Måste de där transorna och sådana som dem ha så mycket uppmärksamhet?”. Ska vi nu titta på varför vi behöver lyfta frågan om och om igen? Låt oss belysa några frågor:

Väntetiderna till det första besöket till en specialistläkare kan vara på uppemot ett år. Ställ det i relation till att vårdgarantin anger en maxgräns på 90 dagar – en garanti som bryts gång på gång för transpersoner som söker vård. Detta sker trots att problemet belysts från både vårdenheterna och transpersoner eftersom det inte budgeteras tillräckliga resurser från landsting eller regioner. Den omänskliga väntan kan riskera att öka ångesten för den sökande och kan även bidra till att de upplever sig förminskade, vilket skulle kunna vara förödande för den som redan mår dåligt.

LÄS MER: Thomas, 36, om att söka jobb som transsexuell: ”De vänder ryggen mot mig”

Vilka är det som lider, är det bara transpersonerna? Självklart inte, det är även alla deras anhöriga. Till exempel kan barn till transpersoner riskera att bli utsatta i skolan av andra elever. Föräldrar påverkas om deras kollegor raljerar om deras barn. Anhöriga påminns om sin familjemedlems lidande varje gång glåporden kommer eller när människor stirrar och pekar finger på stan.

Problemet stannar inte där. De som arbetar med transpersoners hälsa eller i deras närhet som i skolan och vården kan också påverkas. Som skolkuratorn som ska bistå den självskadebenägna eleven som inte orkar vänta på sin utredning eller läraren som får kämpa för att hålla ryggen fri på eleven vars förälder genomgår en könsbekräftande behandling eller utredningsteamet som blir väggen som får ta emot och stå till svars för frustrationen och försöka lindra det onödiga lidandet. Alla påverkas.

Statistiken visar att psykisk ohälsa hos transpersoner är högre än hos övriga befolkningen, runt var tredje transperson har planer på eller försökt ta sitt liv och bland unga transpersoner är siffran ännu högre. Anhöriga kan drabbas av egen ohälsa med ångesten i att ens barn eller partner kanske försöker avsluta sitt liv. Det är mer än många klarar av, med eget lidande och risk för sjukskrivningar som följd. Vi tänker att det måste vara mer kostnadseffektivt att behandla människor snabbare än att ta kostnaderna för effekten av köerna.

Att vi transpersoner hörs, syns och säger ifrån beror på att vi tröttnat på att se våra lidande syskon dö. Lidande som totalt kan rasera en människa ska ingen behöva genomlida. Vi väljer alla att lyfta frågan på vårt sätt, vi skriver, några demonstrerar, någon ockuperar, vissa föreläser, andra går i parader. Tillsammans kan vi förändra världen, men vi behöver ha alla med oss, alla ni som faktiskt ser oss för de vi är, som vill att vi ska ha samma rättigheter, samma trygghet och samma givna plats i samhället som ni. Det är era röster vi behöver höra, så snälla möt oss med ett leende, ett vänligt ord, våga hålla vår rygg när någon kränker, våga dela artiklar på sociala medier. För det är först när ni, samhället, låter oss vara en del som vi blir en del.

Emilia Larsdotter, Aktiv medlem RFSL Borås

Therese Sebastian Jacobzon, Verksamhetsledare RFSL Borås

klar

Artikellänk är kopierad

Metro Debatt
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro