ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Anna Suvanna Davidsson: Vid 38 års ålder fick jag en pappa till

Anna Suvanna Davidsson · 22 Maj 2019
Uppdaterad 22 Maj 2019
När jag var en gullig bebis träffade min mamma en ny man. Han älskade inte bara henne utan även mig och han blev från första stund min pappa, skriver Anna Suvanna Davidsson.

När jag var en gullig bebis träffade min mamma en ny man. Han älskade inte bara henne utan även mig och han blev från första stund min pappa, skriver Anna Suvanna Davidsson. Foto: Unsplash


Det spelade ingen roll hur mycket kärlek, trygghet och omsorg jag fick. Vetskapen om att det fanns en biologisk far någonstans i periferin skapade en olustkänsla, skriver Anna Suvanna Davidsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag var barn växte jag upp med den olustiga känslan att vara oönskad. Mina föräldrar som hade varit gifta i sju år skildes av olika anledningar när min mamma väntade mig. Jag var i samma storlek som en kiwi och med största sannolikhet lyckligt ovetandes om dramat som utspelade sig i världen utanför den goa livmodern. Inget ont som inte för något gott med sig. Ibland är det som om det finns något i universum som styr upp och lägger livspusslet på plats. När jag var en gullig bebis träffade min mamma en ny man. Det finns folk som älskar gulliga bebisar och det finns folk som inte bryr sig. Min mammas nya man älskade inte bara henne utan även mig och han blev från första stund min pappa. Min pappa är världens bästa pappa. Han är trygg, lugn, stabil, har torr humor (drar typiska pappaskämt) och han har alltid varit mån om att ge mig utrymme och frihet att utvecklas. Det är alltid honom jag har vänt mig till i första hand när jag haft bekymmer eller funderat över livet. Min pappa har funnits för mig i vått och torrt.

quotation startOmgivningen förmedlade budskapet att min biologiska pappa inte var så mycket att fundera på, att jag hade en fantastisk pappa och att jag skulle vara nöjd med det. Nöjd eller ej. Jag kände mig bortvald.quotation end

Men. Det spelade ingen roll hur mycket kärlek, trygghet och omsorg jag fick. Barn är filosofiska varelser. Någonting skavde. Vetskapen om att det fanns en biologisk far någonstans i periferin skapade en olustkänsla. I takt med att jag blev äldre och började utforska min identitet ökade skavet. Jag tänkte ofta på min biologiska pappa. Omgivningen förmedlade budskapet att min biologiska pappa inte var så mycket att fundera på, att jag hade en fantastisk pappa och att jag skulle vara nöjd med det. Nöjd eller ej. Jag kände mig bortvald och slutade aldrig älta frågorna:– Vem sätter barn till världen utan att bry sig om dem? – Tänker han någonsin på mig? – Hur skulle mitt liv se ut om han fanns med i bilden?

Efter studenten lämnade jag Smålands djupa skogar till förmån för storstadslivet. Min mamma och pappa skilde sig när jag flyttade hemifrån och förblev goda vänner. Jag träffade kärleken, blev vuxen och bildade en egen familj. När mina barn var ett, fyra och sex år valde jag av olika anledningar att lämna deras pappa. När traumat av separationen var som värst blev jag stärkt av tanken: ”Om mamma kunde lämna, då kan jag också”. Plötsligt föll några bitar av livspusslet på plats även för mig och jag kom till insikt att alla människor ha sina skäl. Jag har varit ensamstående mamma i fem år. Till skillnad från min uppväxt bor barnen halva tiden med sin pappa. Separationer och skilsmässor sätter sina spår och mina barn bär säkert på många frågor precis som jag gjorde när jag var liten.

Förra sommaren hände en märklig grej som vände upp och ner på hela min tillvaro. Plötsligt helt oväntat träffades min mamma och biologiska pappa. Amor sköt pilar hej vilt. Tillvaron har sedan dess förlöpt som ett regisserat manus av en romantisk Hollywoodfilm. Mycket vatten hinner rinna under broarna på trettioåtta år. Två personer som passionerat var varandras största och första kärlekar vid tjugo och tjugotre års ålder är numera två betydligt lugnare och lyckliga pensionärer tillsammans. Jag har i dag två pappor. Samtliga verkar glada och tillfreds. Livet alltså. Det upphör aldrig att förvåna.

Anna Suvanna Davidsson

Plus: snuskzon.se.

Minus: Stigmat kring kvinnors lust och sexualitet.

klar

Artikellänk är kopierad

Anna Suvanna Davidsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro