ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Annica Ögren: Jag stirrade IS-kvinnan rakt i ögonen

Annica Ögren · 28 Feb 2019
Uppdaterad 28 Feb 2019
Helt plötsligt satt jag öga mot öga med motståndaren i allt. En som bidragit och möjliggjort skapandet av den Islamiska staten, skriver Annica Ögren.

Helt plötsligt satt jag öga mot öga med motståndaren i allt. En som bidragit och möjliggjort skapandet av den Islamiska staten, skriver Annica Ögren. Foto: Well Cabral/Unsplash


Jag hade länge letat efter denna ondskas ansikte, jag undrade hur det såg ut. Nu satt det här framför mig. Det skriver Annica Ögren, reporter på Metro, om sitt möte med en IS-kvinna.

klar

Artikellänk är kopierad

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag kommer aldrig glömma hennes små knappnålspupiller som stirrade kallt och rakt in i mina. Den flackande blicken eller de smala, dammiga tårna som stack fram ur flip-flopsen under den blåaktiga kaftanen som hon bar. Solen lös in genom fönstret där vi satt i häktet i norra Irak och reflekterade hennes ljusbruna ögon.

Året var 2016 och den då 37-åriga kvinnan som satt framför mig i rummet hade blivit gripen misstänkt för terrorism. För att ha förvarat vapen, tio kilo dynamit och handgranater i sitt hem åt IS.

quotation startHur många liv hade kunnat släckas om de fullföljt sina planer eller om barnen råkat tappa en granat på vägen?quotation end

Jag var där med en journalistkollega. Jag bodde på fronten, såg IS-flaggan resas på andra sidan dalen om mornarna, besökte flyktingläger och intervjuade yazidiska familjer som överlevt folkmordet vid Sinjarbergen. Och helt plötsligt satt jag öga mot öga med motståndaren i allt. En som bidragit och möjliggjort skapandet av den Islamiska staten.

Jag kunde inte släppa henne med blicken, minns att det lät som att hon grät men jag kunde inte urskilja några tårar. Jag undrade vad – av allt hon hävde ur sig – som var sant, vad som inte var det. Hade någon tvingat henne till brottet?

Kvinnan skyllde på sin make, men paret hade tidigare varit medlemmar i andra terrororganisationer. De var bevakade sedan länge av kurdiska motsvarigheten till FBI, Asayish.

Hon berättade att hennes man värvat deras fyra barn till IS och tvingat dem att förflytta handgranater, dynamit och annan ammunition som paret förvarade.

Hur kunde de riskera sina egna barns liv genom att lägga vapen i deras händer? Oskyldiga barn. Hennes barn. Hur många liv hade kunnat släckas om de fullföljt sina planer eller om barnen råkat tappa en granat på vägen?

Jag hade länge letat efter denna ondskas ansikte, jag undrade hur det såg ut. Nu satt det här framför mig.

Monstret var en tanig fyrabarnsmamma med fejkade tårar. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig, eftersom hon kunde ha varit vem som helst. Förutom att hon inte var det.

Det jag frågar mig nu är hur många sådana här berättelser som i dag är på väg till Sverige? Hur vet vi vad som är sant? Vem kan avgöra det? Jag kunde det i alla fall inte.

Annica Ögren, reporter Metro

Plus: Busschaufförer som hälsar god morgon.Minus: Personer som sprider dålig energi, tål inte!

klar

Artikellänk är kopierad

Annica Ögren
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro