ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Att vänta på samtal med en klump i magen

Nabila Abdul Fattah · 23 Maj 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Att sitta med en klump i magen fylld av oro är en av de absolut värsta känslor människan kan känna. Efter varje bombning eller skottlossning i Libanon sitter jag fastklistrad vid mobilen och väntar på missade samtal från mina vänner. Ett missat samtal är den billigaste formen för oss att kommunicera och det betyder ”jag lever”.Alla jag pratar med i Libanon säger olika saker. Alla skyller på varandra och man säger att Fatah al-Islam inte har någonting med den egna gruppen att göra. Precis som alltid i libanesisk politik vill ingen ta sitt ansvar. Ingen inser att den egna gruppen bidrar lika mycket till oroligheterna som de andra.Politikerna ger order och civila dödar och dödas, och alla gör det i nationens namn. Alla sjunger nationalsången som om det vore den enda sång de kunde och man poängterar ständigt att allt hade varit så perfekt om inte ”de andra” hela tiden ställde till det för alla.

Ingen granskar sin egen bakgård, som är översvämmad med likhögar ända sedan inbördeskrigets början 1975. ”Jag är okej, sötnos”. Ett nytt sms dyker upp i min mobil från min kusin som jag bodde hos när jag var där nere senast. Hon bor ett kvarter från bomben som slog ner i Verdun inne i centrala Beirut i måndags. Klumpen i magen börjar bli mindre ju oftare min mobil ringer, men alla mina vänner i telefonboken har inte hört av sig än och jag blir mer och mer oroad för varje timme som går. Folk sitter återigen fastklistrade framför tv:n för att se var nästa explosion kommer att äga rum och hur många liv som kommer att skördas denna gång. Är detta starten på ett nytt inbördeskrig? Det har man i och för sig sagt ända sedan november förra året när industriminister Pierre Gemayel blev mördad. Kanske, kanske inte.Vad man skulle kunna hoppas på i denna stora tragedi är att libaneserna äntligen enas eftersom Fatah al-Islam inte har något egentligt stort stöd vare sig hos de regeringstrogna eller hos oppositionen, som de senaste månaderna sett varandra som ärkefiender. Eller så kan det bli helt tvärtom och man anklagar varandra för vem som är ansvarig till att ha gett Fatah al-Islam så mycket makt och framför allt vapen.

I Libanon är det svårt att få reda på sanningen eftersom alla grupper har sin egen sanning. Men en sanning är säker, händer inte någonting drastiskt snart kommer vi att se ett nytt inbördeskrig i det lilla landet med de stora problemen. Och det enda jag kan göra är att vänta på missade samtal från dem jag älskar, de missade samtalen som betyder ”Jag lever ... än så länge”.

+ Snart sommar!

– Svenska politiker som flirtar lite för mycket med amerikanska politiker.

klar

Artikellänk är kopierad

Nabila Abdul Fattah
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro