ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Även jag måste få ha drömmar

Jonas Helgesson · 28 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Nyligen hade jag en föreläsning där jag tryckte lite extra på punkten: Alla kan ha en dröm. Ibland möter den delen av föreläsningen motstånd och jag kan se vissa skruva på sig. Det känns som om det inte riktigt är politiskt korrekt att inspirera folk att tro på sina drömmar. Man blir tagen som naiv, en dåre eller verklighetsfrämmande.

Men jag tror inte att drömmar endast är till för tuffa amerikaner som Martin Luther King eller Barack Obama, de är även till för oss vanliga Svenssons som lever mitt i livet – med jobb, familj och vänner. Drömmar får oss att tänka större, längre och känna mening med livet.

Jag som cp-skadad har rätt låga förväntningar på mig. Jag förväntas nöja mig med att sticka till handikappföreningen och äta kanelbullar och dricka hallonsaft. Men jag vet vad mina drömmar har gjort för mig. De har tagit mig från rullstolen (som jag haft halva mitt liv) till att jag i dag kan gå, de har tagit mig från att bara kunna säga några få ord till i dag när jag jobbar som föreläsare. De har gjort att jag har lärt mig köra bil och steka mina ägg själv…

Inget fel med kanelbullarna på handikappföreningarna, men jag skulle vilja göra reklam för ett bättre samhällsklimat för drömmar – inte bara för funktionshindrade utan för alla. De kan förflytta berg!

Att drömma är som att sikta mot framtiden. Jag brukar ta liknelsen med att spela golf. Tänk om någon hade siktat bakåt i stället för mot green. Då hade alla tyckt personen var smått galen. Men i livet är det många som "siktar bakåt". Man ältar misstag och misslyckanden. Man blir cynisk och bitter. Man känner sig bränd av livet och vågar inte tro på en ljusare framtid.

Det är som att sitta i väntrummet hela livet och vänta på "sin tur". Men mycket i livet kommer inte bara till en – bland måste man våga kämpa för det.

Låt oss starta en motkultur till det negativa och det överdrivna snacket om att vara realistisk och ha fötterna på jorden. Jag tror på ett samhälle som tror på människan och betonar det möjliga i stället för det omöjliga - inte glättigt, men äkta. Inte överdrivet, men genuint. Att tro på förändring är inte naivitet - det är fullständigt naturligt.

Att tro på utveckling är inte dårskap – det är sundhet. Att ha drömmar är inte främmande – det vidrör våra hjärtan.

Så jag fortsätter ha drömmar. En är att bestiga Kebnekaise. Den har jag haft ett tag så nu har jag gjort slag i saken och bestämt tid. Sista veckan i juli 2009 bär det iväg. Och jag har en fix idé om att när jag är längst uppe på toppen ska jag ringa färdtjänst…+ Zlatan som visar att man kan tro på sina drömmar.

– Förnedrings tv.

klar

Artikellänk är kopierad

Jonas Helgesson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro