ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Bara bröst är inte alltid en rättighet

Alexandra Pascalidou · 18 Feb 2008
Uppdaterad 1 Jul 2013

klar

Artikellänk är kopierad

Det första jag ser varje morgon när jag vaknar är ett par vackra, vaniljvita bröst. Då syftar jag inte på mina utan på jungfru Marias som matar Jesusbarnet.

Ofta slentriansäger jag att vi lever i världens mest moderna demokrati.  Här har vi friheten att tro på vad vi vill, klä oss hur vi vill, säga vad vi vill, leva med den vi vill. Det är rättigheter som min generation ibland kan ta för givna eftersom vi själva inte behövt slåss för att erövra dem. Men så finns det dagar när jag tvivlar på allt jag trodde.

Förra veckan läste jag kolumnisten Kicki Norman som förfasade sig över några blottade bröst på stan. Det var inte vilka bröst som helst. Det var inte Slitz bimbobomber utan en ammande mammas matleverans till sin hungriga bebis.

Kolumnisten vill slippa synen. Det är här friheten kommer in. Bebisen borde vara fri att äta när den vill och mamman fri att gottgöra sitt barns behov. Trots att synen kan vara motbjudande för vissa överkänsliga har de friheten att blunda bort brösten. Om de envisas med att utvisa ammande mammor till en ödslig skogsglänta begränsar de hennes och barnets frihet radikalt.

Samtidigt pågår en diskussion om kvinnors rätt att bada barbröstade i badhus. En del går så långt att de jämför med männens rätt att gå topless. Den parallellen är ett sant stolpskott. Visst är och borde vi kvinnor och män vara jämlika men lika blir vi aldrig.

Våra bröst behöver emellanåt en bh. Åtminstone de av er som har lyckan att vara mer välmöblerade. Inte bara av estetiska skäl för att försköna klyftan och snygga till urringningen utan även för att hålla behagen på plats under fysiskt påfrestande aktiviteter.

Det är som att vi skulle kräva pissoarer där vi kan kissa stående. Tro mig, jag har provat och det är inte praktiskt. I synnerhet inte för oss små tjejer som knappt når upp till den stinkande aluminiumbaljan.

Därmed är vår frihet att gå toppless begränsad. Om inte av lagen så av naturen som inte gjort sig känd för att vara rättvis. I dagarna har DN en artikelserie om kränkningar. Den handlar om friheten att kränka. Enligt skribenten Maciej Zaremba har rättigheten att känna sig kränkt och anmäla kränkaren för diskriminering missbrukats.

Att var och varannan blatte, bög, transa, flata, funktionshindrad eller fru känner sig kränkt förminsta lilla leder till att resten av samhället tassar på tå. Som blatte och kvinna är jag djupt tacksam över likabehandlingslagarna men jag inser att min rätt att känna mig kränkt ibland kan begränsa de andras frihet. 

Jag har tidigare talat mycket om lärare som mobbar och diskriminerar barn. Det är fruktansvärt med tanke på deras makt och elevernas maktlöshet. Men det är nästan lika illanär lärare inte längre vågar ställa vissa frågor för att inte kränka någon av alla dessa  grupper. Det är inte lätt att hålla två bollar i luften. Men i ett fritt samhälle har friheten ett pris. Den enes frihet blir den andres ofrihet.+ Ring P1 – världens roligaste program som ni måste lyssna på varje vardag 9.20-10

– Min dator - Acer Travelmate, femton tusen spänn för femton miljoner problem. Mitt liv i spillror.

klar

Artikellänk är kopierad

Alexandra Pascalidou
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro