ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

"Bhutto ingav hopp med sin lyskraft"

Göran Greider · 27 Dec 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Hon hade en säregen lyskraft, denna Benazhir Bhutto. De flesta av oss, även de som inte var speciellt intresserade av Pakistan, ryckte nog till när hon seglade förbi i TV-rutan. En stark, självständig kvinna som klev fram ur de ålderdomliga patriarkala mönstren i ett fattigt samhälle där religion, klanvälde och militarism styr tänkandet. Hennes självmedvetenhet kom också ur det faktum att hon växte upp i en politisk familj; hennes far var premiärminister i sjuttiotalets början. Islamisterna i hennes hemland avskydde henne, både för att hon var högutbildad kvinna och för att hon stod för en mer sekulär hållning och ledde ett parti med vissa – om än avklingande – socialistiska traditioner. Och general Pervez Musharraf, som tog makten genom en kupp 1999, fruktade henne. Att hon vågade återvända från exilen och dessutom vågade kliva ut så öppet på gator och torg var inte bara modigt, utan också – det vet vi nu – dumdristigt. Det hemska är att attentatet som tog hennes liv knappast kom som en överraskning. Hennes död hängde liksom över henne från den dag hon åter satte sin fot i hemlandet. Men det som händer i Pakistan angår oss. Landet är en ytterst instabil zon i det globala, krigsliknande sammanhang som vi alla ingår i, även i detta lilla land. I själva verket genomlever vi, sedan snart tio år, en världskrigsliknande tid, där Bhuttos död bara är den senaste, fruktansvärda händelsen med svåröverskådliga konsekvenser. När USA hösten 2001 fick med sig Pakistans regim på kriget mot terrorismen och anfallet mot Afghanistan blev det en startsignal för en islamistisk reaktion i landet. I det korrupta landet visade sig dessutom de islamistiska rörelserna vara långt bättre än regimen på att hjälpa offren för den stora jordbävningen 2005 då kanske uppåt 100 000 människor omkom. Pakistan är i dubbel bemärkelse en ung nation: Självständigt 1947 och med nästan hälften av befolkningen under 16 år. Landet behöver demokrati, sekularisering, ja hopp. Frågan är om det är möjligt så länge landet är invävt i det amerikanska maktspelet. Benazir Bhutto var ingen frälsare. Men hon ingav hopp. Hon var en av de där fåtaliga politikerna som människor stannade till inför – även de som felaktigt tror att Pakistan ligger på en annan planet.   + Soundtracket till den nya filmen om Bob Dylan, I’m Not There, är ett mästerverk. Knappt någon snö ens i Västerdalarna.

klar

Artikellänk är kopierad

Göran Greider
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro