ANNONS
ANNONS
Logo

VAD TYCKER DU?

Detta är en kolumn. Det är en åsikt, betraktelse eller kommentar skriven av en återkommande skribent som är anlitad av Metro. Metro är en partipolitiskt obunden tidning och har inga ledarskribenter.

Bilderna som etsat sig fast

Lars Adaktusson · 10 Sep 2012
Uppdaterad 10 Sep 2012

klar

Artikellänk är kopierad

Få dagar på året är så förknippade med sorg och katastrof som dagens datum. Den 11 september 2001 förändrades världspolitiken, men också enskilda individers tillvaro. I attacken mot World Trade Center i New York dödades 2 977 oskyldiga människor, långt fler skadades eller fick på annat sätt livet slaget i spillror. 

I stora delar av världen blev al-Qaidas angrepp inledningen på ett nytt historiskt skede. När American Airlines flight nummer 11 och United Airlines flight nummer 175 ramponerade tvillingtornen på Manhattan var det ondskan och den gränslösa grymheten som triumferade. Ytterligare hat, fördjupade motsättningar och nya militära konflikter följde. Den klara och soliga septembermorgonen för exakt 11 år sedan blev världen en sämre plats att leva på.

Själv glömmer jag aldrig den bottenlösa förtvivlan som förmedlades via nyhetsbilderna från USA. Inte heller glömmer jag nervositeten inför uppgiften att på kort varsel fungera som programledare i en dramatisk extrasändning – uppgiften var att lotsa TV-tittarna genom det oerhörda som skedde. Skyskraporna i World Trade Center kollapsade som korthus, det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon brann efter ett vettlöst flygangrepp och i Pennsylvania störtade ett plan efter att ha kapats. Det var som på film; overkligt och fullständigt osannolikt.

Mest fasansfulla var bilderna av förtvivlade människor som hoppade från de högsta våningarna i World Trade Center. Det vi såg och visade upp i direktsändning var döende och kämpande människor i livets obevekliga slutsekunder. Med en tillstymmelse av eftertanke och empati skulle bilderna inte ha visats. Men omdömet klickade, det gick för snabbt, vi reflekterade inte. Tittarna reagerade däremot, inte minst i USA där debatten blev intensiv. Uppfattningen var att en gräns för det mest privata hade passerats. TV-kanaler och tidningar som publicerade bilderna gjorde det bara en gång – av respekt för de drabbades integritet och för deras anhörigas sorg slutade medierna tala om ”självmord”. 

De som gått till jobbet i World Trade Center den där dagen var inte självmordsbenägna, de hade inte tänkt hoppa från de högsta våningarna men rökutvecklingen och hettan i infernot av brinnande flygbränsle blev outhärdlig. Minst 200 människor hoppade, nästan samtliga fanns i det norra tornet, det som attackerades först men stod kvar längst. De valde inte att ta sina liv, de blev mördade av terrorister.  Det kan tyckas sekundärt att i den oerhörda tragedi som terrorattackerna innebar rikta fokus mot bilder som inte borde ha publicerats. Men paradoxalt nog är det kanske just de bilderna som starkast illustrerar lidandet och förtvivlan i det som skedde. Som få andra sekvenser från sorgen och katastrofen den 11 september 2001 har de för alltid etsat sig fast i medvetandet.

Sverige i topp på UNHCR:s lista över länder som tar ansvar för krigsoffer och flyktingar.+ Generositet 

 Finland tycks ha bommat igen –  Sverige tar emot tio gånger fler krigsoffer och flyktingar.– Stängda gränser

klar

Artikellänk är kopierad

Lars Adaktusson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro